United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !


När det skulle höstplöjas vid utgården, tog han in hos torparen och stannade tre dygn. Men fjärde dagens morgon kom hustomten, gned sin hjässa med luvan och sade: Nu kan inte håken stå i längre. Herr Krok får allt komma hem. Och hemma möttes han av fru Enberg. Hjärtanes herr Abraham. Här har varit bedrövligt. Inte ska herr Abraham ligga borta i torparstugorna.

Det blir bara svårt och tungsamt för oss andra. Och efter den dagen blev Abraham viss , att hustomten spionerade, överallt dök det gråa, ilsket grinande gubbansiktet fram. I skogsbrynet, vid milan, bakom halmstacken, ur höet i ladan, överallt. Och alltjämt grinande. Vad tusan skrattar inspektorn åt? Det är ett förbannat sätt att jämt omkring och flina åt folk

Hustomten blev till fångvaktare, grå för att man icke lätt skulle upptäcka honom, smygande, illistig, alltid närvarande. Hundarna voro väktare, alltid till reds. Tog han ett steg ned i allén, genast omvärvde de honom från alla sidor, hoppade upp framför honom som vargar, slogo honom bröstet och tvungo honom att vända.

Adjö länge. Droskan rullade upp gårdsplanen. Abraham gick till fots. De fyra hundarna kommo rusande, tysta och mjuka, vädrade och morrade sakta. Abraham, som ärvt något av faderns hundskräck, stod villrådig. Ur fönstret över flygelbyggnadens dörr stack hustomten ut sitt vita huvud och skrattade illvilligt. Tag hundarna! skrek Abraham. Huvudet försvann.

Där skulle han ligga hela natten, sova och gäspa. Fan i allt annat! Och hustomten krafsade dörren och stack in sin gråa luva, skrattade han och ropade: Ja, här är jag, Halling. Men skvallra inte! He, he, gluckade gubben och försvann. Men Abraham log och kände sig befriad. Han hade givit sitt förtroende.

Det hade varit en obehaglig stund. Och till köpet kom hustomten stickande fram bakom knuten och lyfte luvan. ? Jag kommer den femtonde. Men inte för att ta platsen från herr Halling, eftersom jag bara är elev och endast stannar ett år. För resten är det människans sak. Fruns menar jag. Och inte min. Förstås, förstås, sade hustomten.