United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon kliade sig med strumpstickan bak örat. Hon plirade med ögonen, skakade på huvudet och suckade. Det blir så tråkigt annars. Både för hennes nåd och för omgivningen också förstås. Ja, men det gör jag säkert icke, sade Abraham. Ett år allra högst. Först och främst tycker jag inte om att taga platsen från herr Halling. Det får någon annan göra. Och för det andra tänker jag gifta mig om ett år.
De har ju den där präktiga gamla förvaltaren Halling. Så det blir en god praktisk efterkurs för dig. Och sen få vi ju se Och Backarna? Jo, jo. Det med. Jag har talat med brukspatron. Men det är ju en sådan opraktisk karl. En narr, en komplett narr. Han är värre än din gamla pappa. Ja, ja, tillade han urskuldande. Han är ju också olyckligare. Mycket olycklig. Nå, hur går det då? Tja, tja, tja!
Slutligen tassade han fram till Abraham och lyfte på luvan. Herr Krok? Jo, det är jag, som är inspektorn. Halling. Det var roligt. Herr Halling skall väl vara bra och ge mig några riktiga duvningar, när jag nu kommer hit. Första juni. Bevars! Herr Krok ska väl vara mer utlärd än jag, förstås. Jaså, första juni. Ja, då har jag varit här på gården i tio år.
Där skulle han ligga hela natten, sova och gäspa. Fan i allt annat! Och då hustomten krafsade på dörren och stack in sin gråa luva, skrattade han och ropade: Ja, här är jag, Halling. Men skvallra inte! He, he, gluckade gubben och försvann. Men Abraham log och kände sig befriad. Han hade givit sitt förtroende.
Ser ni, min inspektor, Halling, han är alldeles för gammal Jag tänker inte ta hans plats Det vet jag. Men gör mig den tjänsten och sitt. Ni ser ut som en jätte i de här låga rummen. Ni ser ut som brukspatron själv. Ser ni, gubben Halling är nära åttio år, sjuttiosju eller sjuttioåtta eller vad det är. Då kan ni förstå.
Det hade varit en obehaglig stund. Och till på köpet kom hustomten stickande fram bakom knuten och lyfte på luvan. Nå? Jag kommer den femtonde. Men inte för att ta platsen från herr Halling, eftersom jag bara är elev och endast stannar ett år. För resten är det människans sak. Fruns menar jag. Och inte min. Förstås, förstås, sade hustomten.
Det hände en gång, att en av drängarna kallade honom hans nåd. Då blev Abraham ursinnig. Din drummel! Vet du inte, att jag är inspektor! Nää, svarade drängen och dolde ett flin. Spektor ska väl han vara, Halling Abraham kände sig inringad. Nattvak och oro gjorde honom känslig, gav honom efterhängsna, ofrånkomliga tankar och föreställningar.