United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men det var icke Elsa nu längre. Brukspatron kom ut i förstugan och sträckte fram sin kolossala, köttiga hand. Abraham blev generad, rodnade. Träffas hennes nåd? Jo, svarade brukspatron och gick ut. Abraham gick också ut och ställde sig på trappan. Han hade utsikt över sjön, som låg stilla och svart mellan gröna och grå stränder. Han kunde se ända upp till jaktstugan i skogsbrynet.
En nutidens grosshandlare eller brukspatron skulle ej förstå den simple handelsman, som sjelf stod i sitt trånga och illa luktande kyffe till bod, eller den inspektor öfver statens bruk och räntor, som hörde till Lucidors umgängeskrets. Endast när de blifvit rika och förvärfvat sig allmännare anseende bland sina likar, upphöjdes de till rådmän.
Se, det är alltid så med pojkar, när de blir lite större. Ju längre bort från mamma, desto bättre. Brukspatron själv har sitt rum på nedre botten. Men det är ju inte alltid han är hemma. Tack, sade Abraham. Nu hittar jag här, som om jag vore född på gården. Han stängde sin dörr och lade på haspen. Han drog ned rullgardinen för att slippa se, hur lågt det var i taket.
Ser ni, min inspektor, Halling, han är alldeles för gammal Jag tänker inte ta hans plats Det vet jag. Men gör mig den tjänsten och sitt. Ni ser ut som en jätte i de här låga rummen. Ni ser ut som brukspatron själv. Ser ni, gubben Halling är nära åttio år, sjuttiosju eller sjuttioåtta eller vad det är. Då kan ni förstå.
Själv ville han göra troligt, att handen skadats vid den stora branden, men i själva verket torde olyckan ha timat minst ett tiotal år senare, eller just vid den tid, då Broms började in- och återköpa Blekängshusen. Ett par år efter branden hade skomakar Hagelin på Broms' inrådan för en köpeskilling av tvåtusen riksdaler banko förvärvat Blekängen av brukspatron Arvid Siedel.
Göran och Adolf hade genast gissat hela sakens sammanhang. Med blickar av outsägligt förakt betraktade de unga djäknarne de båda herrar, vilka de på beskrivning igenkände för att vara brukspatron Brackander och länsman Spöqvist. Och det var icke blott förakt, det var harm och ungdomligt uppflammande vrede, som ljungade i dessa blickar.
Men likaväl stannar halva egendomen hos ingenjörn och brukspatron. Eftersom de äger hälften av aktierna. Och så det med pengarna. Bolaget har ju ett lån, som de får betala med sex procent. Nå, det är det inte något hymleri med, utan klara papper. Men ingenjörn, som ju ska göra allting av pur barmhärtighet, han tar i alla fall fyra procent på sina pengar Pappa betalar själv sex.
Icke illa. Och ett konsortium bestående av fru Hyltenius, greve Bergfeldt, brukspatron Lilja och häradshövding Björner hade köpt Blekängen. Priset? Obekant. Men nog skulle staden bjudas både peppar och salt och ättika, när det äntligen bleve fråga om stadsdelens reglering. Då suckade de goda borgare, ty de voro skattskyldiga under staden. Och även under häradshövding Björner.
Herrarna möttes nere vid Tanningen, de bjödo varann armen och vandrade upp till stugan. Vanligen kallade de varandra herr brukspatron och herr ingenjörn. Men under det att Julius Krok utvecklade sina planer, glömde han detta och duade sin gamle vän. Brukspatronen blev rörd, han fick tårar bakom brillorna. Den där lille stollen, tänkte han, den där lille stollen tycker om mig.
De har ju den där präktiga gamla förvaltaren Halling. Så det blir en god praktisk efterkurs för dig. Och sen få vi ju se Och Backarna? Jo, jo. Det med. Jag har talat med brukspatron. Men det är ju en sådan opraktisk karl. En narr, en komplett narr. Han är värre än din gamla pappa. Ja, ja, tillade han urskuldande. Han är ju också olyckligare. Mycket olycklig. Nå, hur går det då? Tja, tja, tja!