United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !


De gingo över gatan och kommo in i alléerna, där lindarnas grågula löv dansade kring deras fötter. Häradshövding Ratsman gick förbi i en av sidoalléerna; han vände bort huvudet och hälsade icke. Tomas hade förut hyst en oförklarlig antipati mot honom, men sedan han nu visste, att Ratsman en dag i juli hade fått en korg av Märta, kände han nästan ett slags vänskap för honom.

Du har ju inte slutat din kurs. Vad har du här att göra? Hur mår Louise? frågade Abraham. Men Aposteln, som aldrig svarade frågor, flaxade vidare. Björner rullade fram och vidrörde Abraham. Öh, öh, öh, unge man har vuxit. Dig över huvudet, häradshövding. Den dag skall varda kommande, denne yngling bestiger din och stadens tron, tagande hyllning av allt folket. Men inga mutor!

I övrigt voro meningarna delade. Häradshövding Björners segrade med knapp majoritet. Blekängen brydde man sig icke stort om sjukhuset, vare sig nytt eller gammalt. Sjukdomen hade kommit, sjukdomen hade gått. Några barn hade den tagit med sig, några hade fått stanna kvar i stugorna. Och nu gällde det att smyga till sig mera kol och flera brädbitar. Ty vintern ville icke giva tappt.

Domaren, en ung vice häradshövding, som fått öronen fulla av sagor om den förtryckta slavinnan och som alldeles saknade kännedom om den vidskepliga vördnad, varmed lantfolket omger sin kvinna, bara hon blir hustru och mor, var alldeles färdig med sin dom, och ville begagna tillfället att statuera ett exempel och samma gång ta en gunstig vindkåre i sin nya frack, kanske mottaga lyckönskningstelegram och beröm i länstidningen.

erinrade han sig slutligen, otydligt som om han hade drömt det, att han någon gång under middagen hade lovat att låna henne en bok, som de kommit att tala om. Han letade genast fram den och gick till Döbelnsgatan. Brehms bodde tre trappor upp. I den skumma tamburen tryckte han som hastigast häradshövding Ratsmans hand. Ratsman hade varit där visit och var just stadd återväg.

Blev den affären icke klarerad tillfredsställande sätt, skulle det knaka i många knutar. Själve häradshövding Björner påstods vara illa däran. Han hade varit ute Rogershus men icke blivit mottagen. Baronen hade insjuknat i difteri. Gamla gubben! Världen hade fått en knuff. De avskedade arbetarna, ett trettiotal cirka, voro orimligt förvånade.

Och de goda borgare lustvandrade makligt och godmodigt med borgmästaren i spetsen, eller rörde sig sävligt fram och tillbaka kring den mäktiga, sakta framglidande klippan, häradshövding Björner. Ute öster Stenbrogatan vällde gräset fram ur makadamen. Barnen lövade till midsommar, och i de öppna fönstren blommade geranier, pelargoner, Kristi bloddroppar.

Och småningom började både Gud och människor förstå, att Julius Krok, ingenjör Julius Krok, var en slarver. Arvet efter morfadern Lilja hade icke varit obetydligt, men svårt att förvandla i reda pengar. Krok sålde därför alla sina arvsanspråk och rättigheter till sin kusin mödernet, vice häradshövding Abraham Björner. Det blev i alla fall en ganska vacker summa, trettio tusen riksdaler.

Vilken båt skulle han välja? En herre, som hade mycket bråttom, hälsade honom vänligt och familjärt. Tomas besvarade hans hälsning artigt, förstrött. Det var häradshövding Ratsman; han såg fet och glad ut och hade en ljus halsduk, och han steg ombord Lidingöbåten, just den lade ut. Han bodde icke Lidingön utan i Vaxholm, men han skulle väl hälsa några bekanta...

Människor med okända föräldrar, okända syskon, okända kläder, allting okänt. Det fanns till och med en karl, som icke kunde tala svenska, en tysk. Och häradshövding Björner hade en fransysk fröken i sitt hus. Jungfru Lisen kunde vandra hela Storgatan utför utan att möta en enda bekant mer än doktorn förstås och borgmästarns otäcka hundracka.