United States or Cayman Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


En nutidens grosshandlare eller brukspatron skulle ej förstå den simple handelsman, som sjelf stod i sitt trånga och illa luktande kyffe till bod, eller den inspektor öfver statens bruk och räntor, som hörde till Lucidors umgängeskrets. Endast när de blifvit rika och förvärfvat sig allmännare anseende bland sina likar, upphöjdes de till rådmän.

För all del, svarade grosshandlare Cramer. Har du varit upptagen? Ja; mycket angenäm sysselsättning förresten. Nej, hör du! »Sysselsättning» det skall du tala om. Din toalett, en promenad det är ju det vanliga för dig men »angenämt» i denna värmen, å nej, men apropå, pladdrade vännen vidare, det var rent överraskande, hur pigg och livlig du ser ut!

Hon var nemligen hemligt förlofvad med en grosshandlare i Malmö en smula fet, men annars en ovanligt hygglig karl... Fru Zimmermann hörde med en känsla af invärtes raseri. Hon trodde icke allt det lösa skvallret, men från dess bakgrund lyfte det sig med ens upp emot henne ett ansigte som hon tyckte sig känna. Hvarifrån?

»Men jag tycker att hon liknar en liten upppasserska jag sett någonstans», inföll grosshandlare Svensson misstänksamt. »Alldeles ja, det har jag alltid sagt», instämde Carlcrantz glatt. »Hon är lik Stella Stadt, som om de voro tvillingsystrar, men det vill hon inte höra talas om. Där ha vi henne för resten, ajöken mitt herrskap

Tycker du jag skulle gifta mig?» »Med hvem...?» »Åh...der är en grosshandlare, som...» Det stack till inom moderns bröst och hon kände en isande kyla strömma igenom sig. »Ja, gift dig med honom ju förr dess hellre...» När hon blef ensam satte hon sig ner vid bordet, stödde båda armbågarne deremot och lutade sitt hufvud emot sina händer.

Hans förhållande till Schnitler var parasitens han hörde till dem, som givetvis alltid kringsvärma en man, som låter pengarne rulla lätt och obesvärat. Han hade tagit titeln grosshandlare närmast därför, att hans umgängesvänner grund av hans voluminösa mage plägade kalla honom . Han var en fyratioårs man, alldeles skallig och med små, plirande ögon. , låt höra, återtog han. Onkel är död.

Och min pappa steg väl inte från boddräng till stor grosshandlare för inte heller. Någon släng av hans energi har jag väl fått. Alltså började jag attacken allvar. Vi träffades ’händelsevis’ när han gick från högskolan och ibland dessemellan. Jag hade väldig tur i det fallet. Och hos gemensamma vänner stötte vi allt som oftast ihop. Följden blev, att vi blevo särdeles goda vänner.

I en liten stuga långt ute i skärgården. Och haft det alldeles förtjusande. Barnen blevo solbrända, fru Göransson själv såg ut som i sin allra bästa ungdom och herr Göransson hade magrat sex kilo av morgonrodden efter gäddan, som dock tyvärr höll sig ännu magrare smal att man aldrig fick se den. Göransson var grosshandlare. Han handlade med kolonialvaror och det är en rätt god affär.

Å, vi reda oss nog ur den dilemman, genmälde Cramer. En lösning? En afton något senare ringde det fil. kand. Kuntzes tamburklocka, och denne personligen gick för att öppna, inträdde tvenne personer av vilka den ene presenterade sig som löjtnant Wolfgang Schnitler och föreställde sin följeslagare som sin vän, grosshandlare Cramer.

Under de närmaste två timmarnas segling uppväckte han därför sin arbetsgivares livliga gillande genom att lyda order, inte som en örlogsmatros visserligen, men han lydde i alla fall, och ådrog sig därigenom en serie uppmuntrande tillrop från grosshandlare Bomans sida, vilket dock, underligt nog, inte tycktes glädja honom mycket som Boman avsett.