United States or Northern Mariana Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han var lycklig och stolt öfver att vara allas »bienfaiteur», att låna dem pengar och i borgen för dem samt att dessemellan ställa till små trefliga ungkarlssexor med champagne och ostron. Han njöt af allt det rökoffer, som man frambar hans högmods altare, han växte i sina egna tankar och började tro sig vara ärnad till något större, och bättre.

Och min pappa steg väl inte från boddräng till stor grosshandlare för inte heller. Någon släng av hans energi har jag väl fått. Alltså började jag attacken allvar. Vi träffades ’händelsevis’ när han gick från högskolan och ibland dessemellan. Jag hade väldig tur i det fallet. Och hos gemensamma vänner stötte vi allt som oftast ihop. Följden blev, att vi blevo särdeles goda vänner.

Matti arbetade ibland om dagen ute i kylan och sof om natten, än ute, än i det en gång kalla och qvafva rummet deruppe. Han förtjenade nätt och jemnt mycket, att han ibland kunde äta sig mätt och dessemellan supa sig full, men aldrig tillräckligt för att sig ett bättre nattherberge allra minst nya och snygga kläder.

Han klippte av sig håret och lät ett par mustascher växa ut; han klädde sig ordentligt, skrev oskickliga visor, förde ett rått språk och ett utsvävande liv med dåliga bekantskaper. Dessemellan hade han hysteriska återfall och skrev klagande sånger.

Var det inte lustigt, en sådan pratmakare är jag ibland dessemellan är jag tyst som en gråsten. Förlåt mig! David sade sitt namn och något om glädjen att en landsman till reskamrat. Men Hartmans ansikte var nu lika kallt och främmande som förut. David undrade om han redan värderat hans gångkläder och funnit honom vara ett alltför fattigt sällskap åt sig i Chikago och Newyork.

Han krumbuktade sig, talade med långa affekterade uppehåll, bockade sig, när det passade och icke passade och utdelade dessemellan i förbigående stränga ordres till de väktare, som de råkade möta. »N:r 67, fram med nycklarne till 67sade han till en kraftig uppsyningsman med ett ansikte som en f. d. förbrytare. »Herr assessorn vill se 67, har hon fått mat i dag

En Gud, okänd tills vidare, vilken utvecklar sig och växer, uppenbarar sig tid efter annan och dessemellan tyckes lämna världen åt dess öde, likt åkerbrukaren som låter dårrepet och vetet frodas ända till skörden. För varje gång som han uppenbarar sig har han ändrat åsikter och börjar sin nya styrelse med att införa förbättringar, framgångna ur praktiken.

Hård som is i hemmet, var han dessemellan känslosam till sentimentalitet; kunde in i en portgång och taga af sig underrocken åt en fattig, gråta vid åsynen af en orättvisa. Hans könslif, som efter upptäckten af synden lagts ner, bröt nu ut i nattliga drömmar, hvilka han tillskref djefvulen och mot hvilken han åkallade Jesus som hjelpare. Han var nu läsare; upprigtig?

Han sökte orsaken och fann att den endast tjänstgjorde åt bagarstugan, vilken begagnades blott var fjortonde dag. Det var ett svårt slag. Nöden började visa tänderna; han gjorde också och bröt med mycken möda loss klädhängarna i skrubben; panelerna följde därpå. Dessemellan sprang han ut i skymningen med sin nattsäck och lånade hem en brasa ved av någon fattig kamrat han kände inga rika.

Det hade han icke mod att bära, ty han kände att han icke övat sina krafter att bära något sådant, och å andra sidan: om ej bleve förhållandet, stod han åter den gamla punkten med sin evinnerliga lycka, sin dödande lycka! Han förundrade sig dessemellan över att han icke kände någon hemlängtan.