United States or Algeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Våren kom sent detta år, våren, på vilken jag hoppats som på lyckobringaren och befriaren, såg ut, som om han alls icke ville komma. Kall och hård låg marken, bara svängde trädens grenar utanför våra fönster för en isande blåst. Snömassor vräktes ned ända till slutet av april, och när någon gång solen sken, blåste nordanvinden, förande med sig isig luft från det tillfrusna Bottenhavet.
Tycker du jag skulle gifta mig?» »Med hvem...?» »Åh...der är en grosshandlare, som...» Det stack till inom moderns bröst och hon kände en isande kyla strömma igenom sig. »Ja, gift dig med honom ju förr dess hellre...» När hon blef ensam satte hon sig ner vid bordet, stödde båda armbågarne deremot och lutade sitt hufvud emot sina händer.
Han var ensam, alldeles ensam i hela världen. Han hade ingen, han kunde lita på, ingen enda. Inte ens hans far hade tagit honom i försvar. Han var utan vänner, utan någon, som tyckte om honom. Det kändes som om det lilla gavelrummet så småningom vidgats och blivit till en isande kall rymd, i vilken han stod, ensam, skakande av frossa.
Små svällande knoppar falla Så lätt i blommande vår För vindar, isande kalla För frost i sprickande snår. I barndomens rosengårdar Bland Jesu späda små lamm, Dem kärlek och ömhet vårdar Går döden härjande fram. Han bryter ur syskonringen Den ros, som doftade bäst, Han bryter och spörjer ingen Just den, som du älskade mest.
Men nu afbröts hon af den förbi henne ilande stormhvirfveln, hvilken spred en isande kyla öfver hela hennes varelse; i hennes bröst kändes en stickande smärta och några droppar blod föllo öfver hennes läpp, med en besynnerlig klang, ned i vattnet.
Tom, ödslig, mörk. Hon gick in i det lilla rummet till kistan, der helgdagskläderna voro förvarade. Men de voro borta. Penningarne likaså. Mera såg hon icke. Fann knappt sängen der hon lade den lille. Vattenkrukan nådde hon ej mer. Hennes hjerna omtöcknades, en isande kyla kröp försåtligt genom hennes lemmar, skakade henne och gaf först småningom vika för en vild feber... Natten förgick.
Var dag deltar du ju också i vapenlekarna eller övningarna till häst, och gäller det fara, står du bland männen med spjut i handen. Det är svårt att göra sig hörd, när du nyss har talat. Ämnar du hålla en av jarlens vanliga botpredikningar över mina synder? frågade hon isande lugnt.
Han tänkte på sin kärlek till Rose, på farbror Ekenström eller den isande ensamhet, han känt uppe på gavelrummet hos farmor, då hon talat illa om honom. Då greps han av ett outsägligt medlidande med sig själv: han var ensam, alldeles ensam. Det fanns ingen, som brydde sig om honom; hans enda vän, farbror Ekenström, hade skjutit sig. Tårarna började rinna nedför hans kinder.
Med några spasmodiska ryckningar lyckades August befria sitt hufvud och komma i land, så utmattad af ansträngningen, att han föll ihop som en trasa på stenarna. Då reste sig hatet åter inom den lilla vildinnan, och hon kastade sig öfver sitt offer och slog dess hufvud mot marken gång på gång; tills hon plötsligt greps af en isande skräck och störtade upp mot gården som om hon jagats af gastar.
Hans blick trängde mig som isande kyla genom märg och ben. Jag vet icke hvad jag gjorde, jag tror att jag sträckte mina armar emot honom och ropade: Förlåt, förlåt! Men jag minns tydligt den åtbörd af vedervilja hvarmed han lyfte sin hand, afvärjande, i det han betraktade mig som ett afskyvärdt djur. Jag var så förkrossad, att jag tyckte, jag borde försvinna genom golfvet.
Dagens Ord