United States or Zambia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Finns det ingen barmhärtighet bland människor, om det också ingen finns i himmelen! Men berätta ? Vad har du sett, som kunnat förskräcka dig? Jutta vacklade ut genom dörren med den andras arm om sitt liv. Alla ville de taga i henne och hjälpa henne, och de kände, att hon var isande kall. Jag måste genast tala med hertigen, stammade hon.

Det är isande kyligt; min framgång har sårat henne och hon låtsas ej tro därpå, hon nämligen rådfrågat en yrkeskemist; hon tillfogar goda råd angående det farliga i illusioner, som kunna leda till hjärnkriser. För övrigt, vad vinner jag väl med allt detta? Kan jag föda en familj med min kemi? Återigen detta alternativ: kärlek eller vetenskap!

De mindes sedan gammalt, att det ingalunda var någon lek utan brukade sluta med ett sådant skriande, att det hördes från gård till gård. Ett mörkt och tungt väder med isande blåst hade också rått under hela fastlagen, och sinnena blevo hårda. skogsvägen öster om Bjälbo kom en flock bergsfolk från Stålberget i det avlägsna Järnbärarland.

Och utanför denna isande kalla rymd låg världen, där mänskorna gingo omkring utan att bry sig om honom, utan att bekymra sig om att han stod här ensam och frysande I lilla förmaket under sig hörde han sin far och farmor tala. Han kunde ej uppfatta deras ord, och han var ej längre nyfiken. Han satte sig sängkanten, sammankrupen i sig själv som skydd mot kylan.

Det är sant att vår ras är det äkta nomadfolket, som ständigt vandrar jorden, utan rast eller ro. vilade händerna det vibrerande röret vid brunnen det behöfs starka nerver för att nära intill det skrikande bruset och den hvirflande lågan öfverraskades vi af dess isande köld.

Han visste däremot icke, att Simon, uttömd av det oupphörliga knäböjandet, spisade med vargens hunger och slukade allt, som hans fromma beundrare tillförde honom. Den förgiftade maten kunde således vara räckt av någon annan, som infunnit sig efter Klemens. Men av en sådan förmodan var Klemens nu icke mäktig. Han var rov för en hemsk, isande aning.

Hon såg gästernas halvt ängsligt nyfikna, halvt ironiskt skadeglada blickar de väntade med spänning skandalen. Den måste förekommas. Hon steg upp, och i samma ögonblick Garat slutade, lade hon sin hand styvfaderns skuldra. Han vände sig om och mätte henne med en isande kall, barskt förvånad blick, att hon strax modlös lät handen sjunka och vände sig bort.

Kalle stod ännu kvar. Kommer du inte? ropade han som i ångest och stannade. Stanna inte! ropade Kalle tillbaka. Stanna inte! Stellans ögon blevo plötsligen alldeles stela av skräck. Och ögonblicket efter gav han till ett gällt, hest skrik. Det krasade under honom. Han sjönk, drogs ned av något isande kallt och vått och tungt. Opp armarna! Opp armarna! ropade Kalle. Hör du inte! Opp dom!

Hon greps af en isande beklämning, denna liflösa människobild föreföll henne helt främmande, här fanns ingenting kvar af den hon känt väl och hållit mycket af. Hvar fanns hans väsen? Hennes blickar flögo rådvilla omkring, irrade bortom de flämtande ljuslågorna in mellan granarnas och enarnas skuggor, som skälfde och huttrade i mörkret. Det hördes också snyftningar och sakta gråt.

Med en isande känsla mellan skulderbladen stack hän ut smalgatan. Också den låg öde. Endast långt borta kom en gammal gumma gående med en torgkorg armen. Det var Kerstin. Han dök in sin egen gata.