United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppkommen dit, intog han sitt vanliga läge, stack huvudet ut mellan kapitälens lövverk och sade i förtrolig, angelägen ton: De kunna icke hava sett mig, Petros. Nej, du må vara lugn. Petros, Filippos är kristian? Ja visst. Filippos är ju döpt? Filippos är ju präst? Ja. Härligt, härligt! Så ville jag hava det. Lilla lamm, som vi frälste ur vargens klor!
Baruks lilla oskyldiga lamm skulle stå skyddat för den glupske vargens anslag, medan denne, iklädd skepnaden av en ruelsefull och botfärdig syndare, ginge att gripa ett annat rov. Detta var ju alldeles förträffligt.
I allmänhet kan man säga, att författaren, som mindre än vanligt lyckas vid teckningen af det naiva, det rent och osminkadt naturliga hos personer inom den första stationen af bildning, här velat slå an just de strängar, som i människohjärtat äro mest ursprungliga, och detta i en tonart, som för dem är mest egendomlig. Stycket, som eljest är ganska kort, kallas Vargens dotter .
Under snön sofver ljungen sin vintersömn, och harens, räfvens och vargens spår äro de enda vägar, som leda fram derute mellan skogarne och de tufviga, nu snöbetäckta träsken. Men längst inne i en af vikarne synes en fläck odlad mark.
Skall ej samma fruktan städs Ditt lif förbittra, tvinga dig att styra så, Som nu du styr? Förtrampas måste hvarje vän Af våra forna kungars ätt, utrotas all Tillgifvenhet för denna, förrn du härskar trygg. Hur blir det möjligt? Vargens spår i skogens djup, Den vilda björnens gömslen kan du spana ut; Men huru spåra kärleken, där osedd han I mänskors ådror flyr, i deras hjärtan göms?
DANIEL HJORT. Går ni med knappnålsbref i mun, min fröken? Har ni sett ärlig, ljuflig blommas färg på hårda, konstigt brutna ädelstenar? Har ni sett lammets ull på vargens yngel? Har ni sett solsken i hvitmenad graf? Hvar är er spegel, fröken? SIGRID. Sista gången vi talas vid, och ni kan tala så? DANIEL HJORT. Nåväl, så kan jag säga något annat. Hvem är ni, sköna mask?
Han visste däremot icke, att Simon, uttömd av det oupphörliga knäböjandet, då spisade med vargens hunger och slukade allt, som hans fromma beundrare tillförde honom. Den förgiftade maten kunde således vara räckt av någon annan, som infunnit sig efter Klemens. Men av en sådan förmodan var Klemens nu icke mäktig. Han var rov för en hemsk, isande aning.
Ante, som orolig såg sig omkring efter alla märken i skogen äfven där den var flack, härjad af skogseld eller uthuggen, Ante såg med ens stora, grofva, litet aflångrundade spår i rad, spår hvilka gingo i bredd med hvarandra, spår af flere af många fötter, vargens fötter !
Dagens Ord
Andra Tittar