United States or Myanmar ? Vote for the TOP Country of the Week !
När vintern kom, var hon återställd ... naturligtvis icke rask, nej, långt därifrån, men hon måste tvinga sig till att gå på en bal hos justitieministerns, en soirée hos generalens, och själfva fingo de ju naturligtvis också lof... Det andra och tredje barnet kom, nu hjälpte det icke mera att pjoska i hemmet.
Har klosterluften gjort mig så gul och gammal, har bönläsandet grävt så djupa fåror om den stackars mun, som förr var så lockande? Jag skall tvinga honom att se mig, tvinga honom, om han också har hinnor över ögonen som de döda här omkring mig. Hon steg upp, och hon var så yr i huvudet, att hon måste taga fast i järnkedjan för att icke vackla.
FRANK. Man målar icke gärna i en lykta. Men, Axel, vill du tvinga mig att flykta? Bemöt den goda gubben ej så kort! Bemötande mot anspråk, sort mot sort! v. DANN. Hvad mått och steg står då att taga? Hur önskar ni? Kanhända går det an På något sätt att ljuset här försvaga? Ifall man kunde FRANK. Kunde? Jo, man kan Allt, hvad man vill. v. DANN. Det kallar jag att tala som en man.
Någon fara från detta håll synes således icke heller vara för handen om ej möjligen, att en allt för ensidig åkerbrukets utveckling kunde tvinga oss alla att blifva vegetarianer liksom kineserna.
Och om än så vore, säger HERREN, om man än kunde taga ifrån hjälten hans fångar och rycka bytet ur den väldiges hand, så skulle jag dock själv stå emot dina motståndare, och själv skulle jag frälsa dina barn. Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött, och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft.
Kärleken för de Israëlitiska Skaldernes Skrifter den snart sagdt enda poetiska litteratur, hvars bekantskap Förf. i sin barndom var i tillfälle att göra ytterligare närd i hans yngliga-år utaf ett alfvarligare studium af Gamla Testamentet, vann slutligen nog öfvermakt öfver hans sinne, för att liksom tvinga honom till försöket af denna efterbildning.
Hon stod ensam vid fönstret och såg ut, och i ett ögonblick slog det mig, att allt vad som under veckor sysselsatt mina tankar, all överretning, allt tvivel, all list, all beräkning, hela kampen för att tvinga min hustru att känna som jag allt detta hade jag glömt, sedan jag satt min fot på den klippiga ön.
Vanvettet närmade sig hotande. Jag greps af en förfärlig själsångest och måste under flere nätter be tjänsteflickan och de älsta barnen vaka öfver mig, ty en ofattbar makt ville våldsamt tvinga mig att dräpa det yngsta barnet. Den gamla personligheten i mig kämpade emellertid af yttersta förmåga och segrade småningom. Sjukdomen kvarlämnade dock en plågsam, årslång nervsvaghet.
Hon skulle velat hjelpa dem att leta fram nyckeln till deras egna tankar, ty för de flesta var den endast förkommen; tankar funnos nog, blott någon fann rätt på nyckeln att lösa dem ur deras fjettrar. Men lifvet skulle nog tvinga dem att gå framåt med öppna ögon. Bella! . . . Du, som funnit nyckeln till mina bästa tankar och gjort mig så lycklig .
Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn; så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför. Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse.