United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Jag är baron Silverbuckla, och jag byter inte ord med ofrälse», svarade den unge mannen likgiltigt och fortsatte sin väg. Askengren med besättning stannade förbluffade och såg efter honom. »Säg ett ord, Askengren», sade direktör Boman och rätade på sina breda axlar, »så skall vi doppa honom ett slag. Då kanske en del av adelskapet går av honom.» Men Askengren skrattade. »Strunt i pojken, gubbar.
Under de närmaste två timmarnas segling uppväckte han därför sin arbetsgivares livliga gillande genom att lyda order, inte som en örlogsmatros visserligen, men han lydde i alla fall, och ådrog sig därigenom en serie uppmuntrande tillrop från grosshandlare Bomans sida, vilket dock, underligt nog, inte tycktes glädja honom så mycket som Boman avsett.
Men när Silverbuckla stod böjd ut över relingen för att lägga ut en friholt reste Boman sig ur sittrummet och lät sin handflata med ett väldigt slag drabba den blå byxbak, som var riktad mot honom. Som en torped sköt Silverbuckla ut från sidan, och när hans huvud några ögonblick senare kom upp ur vattnet, låg »Zuleika» för fulla segel ut från honom.
»Tyst!» röt Askengren och kom närmare. »Inte ett ord mer om de där dumheterna, för då smäller det, förstår Olson.» »Doppa honom, så blir han nog förståndigare», uppmanade grosshandlare Boman förhoppningsfullt, men efter en blick på Askengrens beslutsamma ansikte försvann Silverbuckla utan vidare protester ned i salongen. Där satte han sig en stund och funderade över situationen.
Med något besvär hjälptes Silverbuckla ombord, och direktör Boman följde efter, men först sedan han utbett sig Askengrens medgivande att få kantra båten, och endast motvilligt förmåtts att avstå från sitt uppsåt.
Där, bland damerna, vid andra långväggen stod Märta Gyllencrantz och Ebba Boman och Anna Ekenstjerna Han hade ej väntat sig att få se dem här. De voro i hans uppfattning inga damer eller moitiéer. Han kände dem alltför väl. Det var som om ett oblitt öde alltid fört dem i hans väg...
Han gick granskande längs den dubbla raden, stannade, överlade med sig själv och gjorde ombyten. Nu stannade han vid sidan om Stellan. Nej, här får vi också byta. Stellan svalde en suck av djupaste lättnad. Så där ja, sade Lindquist. Stellan hade fått en ny dam. Men han vågade inte se på henne av fruktan att det kunde vara Anna Ekenstjerna eller Ebba Boman.
Då och då vigdes man nämligen på nytt till en annan brud. Tyvärr upplöstes föreningen ej så långt efter det Stellan invalts till medlem. En gång, då Ebba Boman vigts vid Jonne med vagnen och skulle visa flickorna, hur det verkligen gick till att få en liten hon hade dagen innan fått en lillebror utstötte hon så höga skrin, att fru Appeltofft kom upp på vinden och frågade vad som stod på.
Stackars Ivarström tillbringar nu sina dagar med att sakta och varligt luffa omkring i Konradsbergs trädgård. Han tror, att han är ett snälltåg på Statens järnvägar. »Stig utanför med mig ett ögonblick, så ska du se vad du får!» Det var den starke John Oxelgren som talade, och han riktade sin vänliga inbjudning till Zackeus Boman. Zackeus blinkade litet.