United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men hon svalde sin vrede och muttrade: Har du någon gång rätt, din odåga, så ska du ha rätt. Jag går genast tillbaka till den skälmen. Hon återvände alltså till mäklaren och efter vad hon sedan berättade, hade hon sagt: Kära vän, när jag talade om min sons förmögenhetsvillkor, hur stor årlig inkomst nämnde jag då?
Han gick granskande längs den dubbla raden, stannade, överlade med sig själv och gjorde ombyten. Nu stannade han vid sidan om Stellan. Nej, här får vi också byta. Stellan svalde en suck av djupaste lättnad. Så där ja, sade Lindquist. Stellan hade fått en ny dam. Men han vågade inte se på henne av fruktan att det kunde vara Anna Ekenstjerna eller Ebba Boman.
Vi skiljas i godo och han är mycket nöjd med att få lämna Larsbo. Han har naturligtvis andra planer för sin del Hon svalde ett par gånger, men rösten var dov och oklar då hon fortsatte: För resten tänker jag avskeda ännu flera. Jag är utledsen vid dem allasammans. Jag tänker utrota hela den gamla surdegen. Jag tänker göra rent hus.
Men regnet gjorde dessa stigar dubbelt svåra, bäckarne svälde och dansade redan ned från fjellstupen, dimman vältrade sig tung ned i dalen; här kunde vi få sitta flere dagar.
Ingen som såg hennes glada blick kunde ana, att hennes inre svälde af saknad och att hon sofvit blott två timmar i natt. Klockan ringde andra gången och flickorna strömmade i land, efter att hvar och en till hälften hafva ihjälkramat Bella. Hennes föräldrar och syskon kommo nu i tur, och sist Hanna. Farväl, Bella min! Var duktig och glad! Vi mötas igen! Adjö . . . Hanna! Tack!
En suck pressade sig ur hans bröst, medan han gick ned till bäcken med hornet och hämtade vatten. Han gned Yrsa-lill med snö och gav henne att dricka. Ibland trodde han sig märka under fingrarna, att hon rörde på läpparna och svalde en droppe. Men hur ofta han än kände på ögonen, lågo de lika slutna, och hon vaknade icke.
Hon tog tvillingarna och gick, Pettersson lomade efter. Inkommen i köket satte han sig vid spisen och stirrade slött framför sig. Nå, va sa' han? frågade Malin. Men Pettersson svarade icke. Han satt där och svalde och svalde och emellanåt gick det ett skyggt, dumt leende över ansiktet. Då blev Malin rädd. Hon röck honom i öronen och skrek: Jesus, Pettersson, är du full?
Hans ansikte var fuktigt och vitt, locken hängde ned över ögat. Du ska se, Elis, du ska se han svalde och kippade efter andan. Du ska se, att det går ikull. Elis Eberhard hällde i honom rhum och lät honom logera i sitt väntrum om nätterna. Han vågade icke lämna honom ensam.
Men, Albert, jag skulle bli stingslig av mig. Du skulle finna mig retsam, först någon gång, sedan oftare. Därav skulle du själv bli stingslig. Eller om vi bägge undertryckte obehagligheterna, gick för oss själva och svalde som de kallar det, då skulle misstrycket i stället krypa invärtes in i märg och ben, tära hälsan, och vi skulle avta till själ och kropp.
När jag var vid dina år, skulle jag inte låta tigga mig två gånger, om jag varit erbjuden att bjuda hem kamrater. Stellan vände plågad sin far ryggen. Han svalde en grimas. Alltid detsamma: när jag var ung, den lyckliga tiden Högt sade han: Men om jag nu inte vill bjuda någon Jag ger sjutton i vad du gör. Men du ska se glad ut! Stellan log bittert. Att man aldrig skulle bli förstådd...