United States or Svalbard and Jan Mayen ? Vote for the TOP Country of the Week !


Nu väntade han inom kort en elev, och som det alltid var hans vana att låta eleverna mötas av en kaskad av ljuva toner grep han sin fiol och började spela en av Beethovens sonater.

Kamrater hade mot löften om byte narrat af honom hans herbarium, hans insektssamling, kemiska apparater, hans indianböcker. Hade han kräft dem, eller chikanerat dem? Nej, han skämdes, deras vägnar, och höll till godo. Vid en termins slut hade fadern till en elev glömt betala Johan. Han skämdes att kräfva honom och först ett halft år senare måste han faderns uppmaning taga ut sin fordran.

Herrarna utbytte några ord, gnuggade händerna och snöto sig. Abraham längtade ut. Äntligen kom hennes nåd. Hon skakade hand med ingenjören. Nickade åt Abraham. Jaså, det är vår elev. Å, en sån lång pojke. Tänka sig, att mina pojkar också ska bli sådana där kaxar långa ben. Ja, jag ber om ursäkt, men jag väljer aldrig mina ord, när min man är närvarande. Det är hans skyldighet.

Det hade varit en obehaglig stund. Och till köpet kom hustomten stickande fram bakom knuten och lyfte luvan. ? Jag kommer den femtonde. Men inte för att ta platsen från herr Halling, eftersom jag bara är elev och endast stannar ett år. För resten är det människans sak. Fruns menar jag. Och inte min. Förstås, förstås, sade hustomten.

Ingenjören vandrade runt ikring brukspatronen och demonstrerade sina planer. Och det blev afton. När herrarna redan stodo färdiga för avresan, kom hennes nåd ut i tamburen och sade: Hör nu, unge elev, vill ni tillåta en närgången fråga? Är ni religiös, mycket religiös? Jaså, inte det. Ja, bör ni i tid endera omvända er själv eller också er fästmö.

Det enklaste sättet är att beställa sin byst; är man mindre bemedlad, har man den fördelen, att man samtidigt får vara mecenat mot en elev, som genast skyndar att sätta in notis i tidningen, där hans namn får en gryende glans vid sidan av det stora namnet. Bysten exponeras i konstföreningen, recenseras i tidningen och stannar hemma i barnkammaren ett linneskåp.

Det gjorde dem alla ondt om flickan, som hittills aldrig gifvit anledning till allvarsamt klander, utan tvärtom var en af skolans mest framstående elever. Men skolans anseende fordrade, att en elev, som till den grad blottstält sitt rykte, icke tilläts att vidare qvarstå vid densamma. Innan mötet denna gång afslutades, infann sig Verna Sommar och begärde ordet.

Det var en elev, sådan som de flesta, som komma in i nedersta violinklassen konservatoriet, icke sämre, icke bättre. Musikalisk nybegynnare, icke utan anlag. Men han gjorde stormande lycka. Föräldrarne omfamnade hvarandra och sågo med tårade ögon sitt segerhufvade geni. Fina applåderade, Adolf med, och småsyskonen hoppade omkring honom likt gula och röda små fjärilar.

Fastän han inte anade det hade hans lidanden knappast börjat ännu, och det, som han redan utstått skulle snart förblekna mot det förfärliga öde som väntade honom. Personi skulle nämligen ge musiklektion. Svensson såg snart nog Personi och hans unge elev, att de inte ämnade lämna rummet en god stund, och han satte sig därför bekvämt garderobsgolvet och lutade huvudet mot knäna.

Skulle man tro henne själf, var det intresse hon vid slika tillfällen bar till synes, ingenting annat än förställning. I själ och hjärta var hon vrångt stämd mot det manliga släktet, som därför oftast gent emot henne intog räfvens hållning gent emot rönnbären. Till fru Anna Neumanns uppfostringsanstalt hade Elsa kommit halft som elev, halft som lärarinna i småbarnsklasserna.