Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 maj 2025
En avlägsen släkting skulle Almblad möjligen kunna äta upp om han blev mycket hungrig och släktingen tillagades på ett aptitligt sätt men äta upp Adolf, nej, det gick inte. Almblad talade vid sin hustru. Han började försiktigt: När ska vi slakta Adolf? Fru Almblad ryckte till och blev alldeles blek. Det brådskar väl inte, stammade hon fram. Den stora höstslakten har väl inte börjat än?
Höstslakten har tagit sin början; hela dagarna höjas offrens skrin mot det skumma himlavalvet, och man trampar i blod och bland lik. Det är dödande ledsamt, och min nedstämning meddelar sig åt de båda barmhärtighetssystrar, vilka omhulda mig som sitt sjuka barn. Vad som ännu mer nedtynger mig är min fattigdom, som jag måste dölja, och de fåfänga försöken att avvända en hotande nöd.
Och vid den utgång, som dittills varit fri, köksutgången, där stod nu fru Enberg, röd av höstslakten. Och hennes eviga varningsrop, kära hjärtanes, blev till ett slaktrop, lockade fram bilden av ett slaktat djurs blodiga hjärta. Abraham stannade på sitt rum, två meter brett, tre meter långt, en och nittifem på höjden.
Fru Almblad visste inte vad den stora höstslakten var, men hon tyckte att invändningen gjorde sig. På natten vaknade hon. Hon hade drömt att hon och Gustav slaktade Adolf. Hon höll i Adolf medan Gustav slaktade honom. Det var förfärligt. Fru Almblad brast i gråt, en stark konvulsivisk gråt som väckte hennes man. Gustav, Gustav, sade hon, under det tårarna vätte hennes broderade nattlinne.
Dagens Ord
Andra Tittar