United States or Switzerland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han gick bakom de dansandes leder de flesta märkte honom knappt fram till sin vanliga plats vid kaminen. Han satte sig och började tala ett par ord med Madame Bonaparte och sin svägerska Julie. Så sköt han otåligt tillbaka sin stol och befallde i kort ton en lakej, som just passerade förbi, att servera honom en ny kopp kaffe. Å, viskade Joséphine ängsligt till Madame Joseph.
Han kände sin gamle kamrat från deras första äventyrliga ungdom i Paris, från hans scener med Joséphine i Italien och nu sist från fälttåget i Egypten, från affären med Madame Fourès han visste, hur litet självbehärskning han hade, när det gällde älskog. För satan, tänkte han plötsligt, om han nu, som den gången i Kairo, mitt ibland dem allesammans... General, sade han hastigt.
Han såg upp och sade ännu leende: Har jag berättat för dig, vad jag hörde häromdagen? Det var vid den stora revyn på Marsfältet den 25 Messidor. Du for förbi i en vagn med några damer. Då pekade soldaterna på dig, och jag hörde dem säga: »Det är Förste Konsulns drottning!» De togo dig för Joséphine. Å, de visste ej, hur riktigt de träffade. Hon svarade icke, tryckte blott hans huvud intill sig.
Den klenmodiga Joséphine, återtog Förste Konsuln efter en stund, utan övergång, liksom driven av en tankeförbindelse. Hon lever i ångest, att jag skall stiga för högt, för att kanske en gång falla lika djupt. Hon tror det gick ett obeskrivligt leende över Bonapartes ansikte, där han nu, i
Jag har en gång själv gjort honom den äran, nu kan min adjutant övertaga den. Utan ett ord troppade gästerna av. Förste Konsuln blev stående med handen på stolens ryggstöd och följde dem obarmhärtigt med ögonen. Av de hälsningar han i förbifarten fick, besvarade han de flesta hövligt, men ytterligt högdraget, och med en anstrykning av ironi. Joséphine hade gråtande kastat sig ned i soffan.
Efter Brumaire, och isynnerhet sedan de flyttat från Luxembourg till Tuilerierna hade Joséphine icke så ofta som förr tillfälle att se sina gamla vänner dem hon förut afton efter afton träffade samman med på balerna i Hôtel Thélusson eller Cercle de l'Harmonie , hos Frascati eller Ruggieri, och vilkas sällskap mest överensstämde med hennes smak och fordringar.
De bägge herrarna Caulaincourt, far och son, hade genast, så snart de hörde general Junots ord, gått ut för att skaffa närmare underrättelser. Nu kom markisen in igen. Mina damer, sade han brådskande, ursäkta, att jag låter Armand allena följa er tillbaka till Rue du Bac. Man har bett mig om att fara till Tuilerierna i afton. Den arma Joséphine, nu kan hon behöva att vara omgiven av sina vänner!
Garat, vilken lika väl som den övriga världen kände till de husliga förhållandena i Tuilerierna, hade sinnesnärvaro nog att låtsa, som om han ej märkte de inträdande, och fortsatte att sjunga. De övriga gästerna började oroligt flytta sig på stolarna, damerna viskade bakom solfjädrarna och växlade betydelsefulla blickar. Joséphine hade blivit mycket blek hon reste sig halvt upp och gjorde min av att gå sin man till mötes. Han tycktes emellertid ej taga någon som helst notis om henne. Utan att hälsa på någon särskilt, blott med en tvär, högmodig huvudböjning, gick han, med rynkade ögonbryn och utskjuten underläpp, långsamt fram i rummet och tog plats beständigt med Duroc bakom sig i
Bägge hennes barn voro nu visserligen vuxna, men Joséphine ansåg sig ung ännu och kunde icke förmås att tro, att icke hon, som för blott några få år sedan varit i stånd att väcka en så häftig kärlek icke endast hos den unge general Bonaparte, men även hos Hoche och Caulaincourt att icke hon var berättigad både att valsa och taga emot all möjlig galant hyllning.
Joséphine visste det lika väl som hennes gäster, men hon var så van att dansa på kanten av en avgrund, att faran vid nöjet blott var en tjusning mera. Dessutom hade hon svårt att tro, att det definitivt kunde vara förbi med hennes makt över den man, som en gång så häftigt älskat henne.
Dagens Ord
Andra Tittar