Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juni 2025
Den ena var en vettvill våghals. Han klättrade upp på en brant havsklippa och hämtade ned två förrostade järnringar, som Olov Tryggvesson fordom hade hängt där under en av sina färder. Den andra, som var klokare och allvarligare, betänkte däremot, att det med åren kan behövas många kittlar på härden i en stor gård.
Jag kommer sent, jag vet det, men jag har lyckats! sade han frimodigt och visade, att han icke kunde räcka någon händerna, emedan de voro förbundna. Är det dessa järnringar, som du tänker bjuda Ulv Ulvsson och hans dotter? frågade hövdingen. Då Hallsten förvånad och dröjande såg sig omkring, tillade han: Knappast trodde jag, att det, som du for att hämta, var något så oansenligt.
Då hade vi skarpare syn. Nyfikna och undrande upptäckte vi nog, att det fanns både järnringar och guldringar i salen. Hon såg oskyldigt och frågande från den ena till den andra, ännu rödögd efter all den gråt, som hade kvalt henne. Hon var den enda, som ej var sinnad att glamma, och Ingemund reste sig och gav tillbaka mjödsleven. En god natt, Ulva, sade han strävt och bittert.
Han skyndade sig genast vägen fram till Sven, som nu återigen stigit upp från bänken, men nu syntes det att hans dyrbara dräkt var i trasor. Hans ena knä var bart och sönderrivet, han blödde om armbågarna, och två stora och rostiga järnringar voro uppträdda på bältet.
Dagens Ord
Andra Tittar