Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Jaha, jag skulle kanske allt titta upp upp ett slag. Tack för angenämt sällskap, min snälle bror. Men Krok släppte icke taget. Nej, vi ska gå, farbror. Vi ska motionera oss. Vi sitta för mycket stilla. Säger bror det? Ja, bara de inte bli ledsna, de beskedliga människorna. Se, jag ska säga bror, att församlingens herde har sina förpliktelser
Här tystnade dragharmonikan mitt i trions smältande ackorder och Carlsson stelnade till och blev ouppmärksam, samt tuggade torrt fram några ord utan klang och utan strängt sammanhang: Jaha, jaså, ja, slåttan i nästa vecka!
Jag tog på de här paltorna för att att det är mors födelsedag och Heikkis med ... för resten är det lappdags för andra rocken, hon syr ihop trasorna på'n, hon derinne. Födelsedag! Ser man på, ni ha råd att fira födelsedagar ni, det har jag inte. Ni gör er nog glada dagar på min bekostnad. Jaha, Heikkis födelsedag! Den är verkligen värd att firas.
Åh, det är en teaterbekantskap ... och så tillade hon hemlighetsfullt: Han hörde mig en gång sjunga på en tillställning. Ulf på en tillställning, der du sjöng? Jaha, precist, det var en utfärd till Blåbärslandet. Och han kom dit? Med några andra gentila herrar, ja. Nå och du sjöng? Till dansen, och då blef han förtjust i mig. Så! du har en så vacker röst, Nadja?
Och särskilt håller jag före, att kyrkoherden med sin paranta och galanta statur kan vara farlig för lite var. Jaha! sa prästen och spände ut bröstet. Men fru Olga sa kort och torrt: Jag tänker, att tante Sara betackar sig. Ja, visst betackar hon sig! skreko damerna Theander i livlig kör. För mig? sporde prästen och betraktade sin slitna kaftan.
Var god och skriv opp dom på kapten Petréus. Jaha: Det ska ske! Stellan gick direkt till Josef och Axel. Han måste visa dem. Han hade knappast tid att knacka på dörren. Han slet upp omslaget och mumlade: Se här ska ni få se! Axel kastade en blick på det översta häftet utan att säga ett ord och drog sig åter igen tillbaka inom sin slutenhet.
Hon såg ut som ett litet barn, förskrämd, skälvande av kvävd gråt. Predikanten öppnade sin famn. Abraham snurrade runt om, boxade sig fram till dörren. Han var rädd att höra någonting och höll för öronen. I försalen bland de orkeslösa stötte han på Gusten, som var blek och grinade illa. Jaha, jaha, sade Gusten och svalde. Du kommer så dags. Va' ska en nu göra? Abraham skakade på huvudet.
Jag har inte annat än hvad jag får in med tvätt och skurning, och det går till maten och till klädtrasorna... Klockare ... sa' hon klockare? Jaha, har madam något emot den sysslan? Jag tror hon håller mig för narr, madam! Näst presten så kommer klockarn.
Såå, min pulla, nå, säg mig, hurudan bildning? Jag vill bli fin. Jag vill lära mig att se ut som du och dina fröknar. Jag vill ha fina kläder. Fina rum. Fina möbler och fin lukt. Jag vill Är det hela bildningen? Och så vill jag lära mig franska och piano, när jag först får det andra. Men allra först... Nå, allraförst? Jag vill gifta mig, bli fru, jaha du, fru. Och hvems, tror du? Jo, din, du!
»Nej», sade han blott; men tonfallet hade fått en anstrykning af godlynthet, som det icke fans i hans förra replik. » Det ligger under, att jag icke vill vara din gäldenär. Du som sjelf i det fallet är så ömtålig, borde verkligen också lära dig fatta, att också andra dödliga kunna ha sin lilla stolthet. Jaha, min gosse» här gaf hon honom ett lätt slag på axeln »och nu tala vi icke mer om det.»
Dagens Ord
Andra Tittar