United States or Seychelles ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ansigtet log, ögonen strålade, hon sjöng med full röst, melodien fick ord, och i långa, konstlösa strofer spådde hon den nyfödde lycka, långt lif, rikedom och många söner. Hej ho, trollen gifve dig lycka! Men plötsligt tystnade hon: Jag tokiga qvinna, det är bäst att jag med ens ror till presten, så är det undan! Paavo kan behöfva hvila sig der hemma.
Kajsa grät högt. Som vid en graf. Hon kastade sig ned, på knäna, kysste åter snyftande hans bleka hand, som låg på täcket. Morgonskymningen vek för en gul solstråle, som matt bröt in genom fönstret och belyste scenen. Ja, snyftade modern, ja, det är slut nu. Allt är slut. Och presten säger, att Gud är med oss, sämre folk. Jag tror det inte. Jo, mor, förklarade barnet, jo, Gud är med oss.
Sergej skakade betänksamt på hufvudet; han höll på att ge sig, men då han såg på Kajsas röda kinder och vackra fylliga gestalt, morskade han upp sig. Han ville gifta sig, och det genast ... så fort som möjligt, ju förr dess hellre. Om tre veckor vigdes de båda. I ryska kyrkan på Sveaborg, och så hemma hos herrskapet af svenske presten. Ordentligt gifta skulle de vara.
Holpainen höll henne fast med båda händerna. En prest! En prest! ropade han, så snart Tiina Katri visade sig i dörren. Och doktorn! ljöd det ännu efter henne i farstun. Tiina Katri sprang. Först till presten och sedan till doktorn. Och båda följde genast hennes brådskande kallelse. Pastorn kom först. Men han kunde inte ge någon hjelp.
Ja, men det är ohederligt! Han såg nemligen alltid med sin gamla egoistmoral på den handlandes afsigt, icke på handlingens nytta eller skada. Det var nyttigt för honom att predika, det var icke skadligt för andra att höra ett nytt, sant ord, alltså ... Men det var icke hederligt! Han kom inte ifrån det. Han lättade sitt samvete för friherrinnan. Tror ni att presten tror på allt hvad han säger?
Ännu länge samtalade moder och son, men den unge mannen stod fast i sin föresats, och han gick att vidtaga mått och steg för att sätta den i verket. Det var tre år sednare. På sin dödsbädd låg den unge presten Henrik. Han slumrade. Ansigtet syntes tärdt. Var det sjukdomen ensam, som hade plöjt dessa fåror? Sakta lemnade den åldrige läkaren sin plats vid sängen.
Han kände medlidande med dem som tillförne, men han älskade dem ej, kunde icke och ville icke närma sig dem. Han hade vuxit ifrån dem genom uppfostran, såsom han vuxit från sin familj. Han blef skolpojke igen; duades och fick läsa innantill; stiga upp vid frågorna och i klump med de andra ta ovett. Presten var adjunkt och läsare. Han såg ut som om han haft någon smittosam sjukdom eller läst Dr.
Hon skulle nu igen fått fara ut att roa sig, om hon bara varit frisk." "Nog har hon nu fått lemna de der nöjena för evigt." De fälde ned gardinen, kastade en blick på Alma, som nu verkligen sof, och gingo sakta på tåspetsarne ut ur rummet. På nionde dagen derefter stod åter en mängd menniskor kring en öppnad graf. Presten läste den sedvanliga texten, kastade mull på kistan och läste åter.
När han se'n får se barnet och mig och hör att det är ordnadt för kristningen, så skall han väl bli glad, tänker jag! Se så, barnet mitt, gråt inte! Presten skall snart välsigna dig trollen skall jag inte mer sjunga om. Få se om ekstocken ligger i vassen! Ja, minsann gör han så. Nu får du gunga! Du ligger ju prägtigt der på bottenbrädet, när du får en bundt vass under hufvudet! Så der ja!
Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrans namn". På första dagen i tionde månaden satte sig Esra presten och de ypperste fäderne och de som beställde voro, och afskiljde alla de främmande qvinnor och deras barn.