Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Han är ju vacker ... tycker pastorskan inte, vacker och lik sin far...? Vänlig och from tog prestmor barnet, smekte det och vyssjade det i sina armar. Annikka log och rodnade af glädje. Hon neg så djupt och såg så lycklig ut, då presten sjelf kom ut, mörk och allvarlig. Han var en mager man, blek och skallig. I handen bar han ett bref, uppbrutet; med den andra stödde han sig mot en grof käpp.
Gick direkt från bordet ut, till stan, till kamraterna. Och der var glädje. Barnslig, dum, öfverdrifven glädje, med för stora förhoppningar. Om sommaren gaf han lektioner i stor skala och var hemma. Med pengarna skulle han resa till Upsala om hösten och ta graden. Presten lockade honom icke mer; det hade han lagt bakom sig, och för öfrigt stred det mot hans samvete att aflägga prested.
Men Simrith svarade: "Herren gifve dig en lycklig hemkomst; mitt hjerta är tungt!" Och Bani gick upp i staden och satte sig jemte allt folket inför Guds hus. Och Esra, presten, stod upp och sade till dem: "J hafven förtagit eder i det att J hafven tagit främmande hustrur, på det J skullen ännu föröka Israels skuld". 1:sta Esra boks 10 kap. 10 vers.
Samtalet upphörde, alla reste sig och man drog sig småningom till dörren. Marken var frusen, vagnen skramlade och skakade om kistan der under det svarta taket. Men grafven var bäddad mjuk och vacker medelst granris. Den hvita kistan sänktes ner mellan de gröna kvistarna. Menniskorna samlade sig deromkring för att se den. Presten läste, kastade mull på det vackra locket och läste åter.
Lyckligt att det är söndag i morgon. Hvilodag. Gudstjensten tar upp förmiddagen. Presten är en så beskedlig karl. Hans åhörare ta sig ofta en lur under predikan men det måste ske utan oljud. Snarkningar tål pastorn inte. Nå, nå, det är nu hans ensak. Matti, gå förut och kasta »bad», vi komma efter. Nu är det torparfolkets tur att bada. Matti och Annikka gå förut. Mor kommer efter med far.
Jag sofver hela dan, jag får så god medicin af doktorn, som jag tar tre gånger hvar dag. Jag blir nog snart frisk, jag sofver mig allt till stora krafter, skall spektorn tro. Gud är god mot mig, fattiga synderska. Presten var här i förra veckan. Han bad så vackra böner, så. Och nu kom den allra största glädjen, den med Nadja. Och så gifter ni er i vår och flytta in i stora byggningen.
Han visste också att modern hemtade detta språk ur samtal med ammor, syjungfrur och gamla madamer, som gingo i sirapskyrkan. Underligt, tyckte han, att dessa just skulle ha hand om den allra högsta visheten, som hvarken presten i kyrkan eller läraren i skolan hade aning om.
Alma höjde ej sina ögon från grafven. Hon hörde rösten, som läste, men förstod ej orden, hörde äfven vinden susa i träden och visste att menniskor stodo omkring dem. Men hvarför smutsade man ned den vackra kistan med den fuktiga mullen? Läsandet upphörde, presten höjde boken till pannan. Alla böjde sina hufvuden ned och skylde för ögonen. Alma gjorde ej så.
Jungfru Maria var en likadan som jag! Du var också sådan! att du hade din ryss till presten, var en småsak... Och så, hvem har det nu bättre af oss? Du har aldrig annat än svultit och bott i en svinstia sådan som Torparbacken, du med din presttro, din hederlighet, din ordentlighet, ditt goda rykte.
Nej du, Ella, helsa far din och säg, att först skall han komma till Toimila gård med hvita parhästar och talmansbukett, och så skall han tala med far och mig. Men vackert tal, vackert så som jag vill höra. Förr kommer du inte och krafsar med fingrarne kring lifstycket på mig, hör du? Och ingen kyss får du, förrän presten läst öfver oss, kom ihåg det.
Dagens Ord
Andra Tittar