United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
DANN. Han heter Axel, Axel nej, minsann Jag minns hans tillnamn, nå, det kan förtreta. JULIA. Frank. v. DANN. Frank, så hette han, just så. Det fägnar mig, du tycks ju honom känna. Då allt omkringgår, var det kanske denna, Som lärde dig att en artist förstå. Hur så? v. DANN. Blott säg mig, hurdan är han, flicka?
FRANK. Jo, jag kan svälta, herre, det går an; Man spänner endast bältet litet trängre. Han är artist. v. Långt mer, han är en man. FRANK. Vill fröken hvila litet, så välan! v. DANN. Ni afslår då mitt anbud, ni föraktar Min ringa tjänst? FRANK. Jag nämnde mina skäl. Jag får ej motta den, men jag betraktar Mig som er godhets gäldenär likväl. Och nu att hämta färg! Ett kort farväl! v. v.
Det är unga artister och litteratörer. Vad heta de? Känner jag deras namn? Nej, det tror jag inte! Nå, se där; en artist, som icke har något namn, är en slusk! Jag trodde jag fick välja mitt umgänge själv. Fem dygns arrest! Nej, det får inte löjtnanten! Man har skyldigheter mot den uniform man bär! Varför umgås icke löjtnanten med sina kamrater?
Frun spelar, hon har en teknik som både Rubinstein och hela konservatoriet, herrn sjelf är skicklig målare, ja, en stor, utmärkt artist, fast han annars är arkitekt. Äldsta dottern är liksom modern, spelar till och med på konserter ... en af sönerna spelar fiol, en annan violoncell, en tredje sjunger, han har tenor, och de yngsta fröknarna ska' visst till operan.
DANN. Ja, det är möjligt, likså sant och visst, Som att det är förgjordt, fördömdt, för löjligt Med dina möjligheter först och sist. JULIA. Men, bästa onkel, verkligt en artist? v. DANN. Just en artist och en berömd tillika. JULIA. Hit skulle komma en med sådant gry! Det kan jag aldrig tro. v. DANN. Det gör mig lika. JULIA. Man kan hur? utan nål ej sy? Hur säger onkel?
Att ta min Trygg till hjälp för att förplatta Min karaktär inför en ung artist; Hur du har kunnat röja sådan brist På takt och hållning, har jag svårt att fatta. JULIA. Min goda onkel, det var kvinnolist. v. DANN. Just rätta ordet. Ja, jag måste skratta. Men märker du, hvad du ställt till, Din kvinnoslughet, hvad af den är blifvet?
Allt samma bleka: går ej an, Det spökar kring mig här i ny som nedan. Nå, än sedan? Den kunde lämnas utan slut, minsann, Och sved det, ville jag betala svedan. En målare, en ung artist! Jag skickar vagn och hästar hela milen Att hämta honom; kommer han? Jo visst! Han slutar just en tafla: Amors list, Och måste ändra riktningen på pilen, Han kan ej nu, med mera i den stilen.
God afton, herr aktuarie, god afton, herr Weber, fy fan vad här är hett... Det var en något skallig herre med ett tenoraktigt utseende. Jag har ätit middag ute med en försäkringsdirektör och en artist, och sedan ha vi suttit i Berns, berättade han utan något försök till motivering. Tomas såg sig om efter Hall, men han hade nyss gått ut för att röka en cigarrett.
Kajsa hade alltid tröstat sig med att Nadja var så god, oaktadt allt det andra. Denna godhet uppvägde ju mycket, tyckte hon. God, men svag. Ett hjerta, men villigt till allting. Det var ett och ett halft år sedan hon sist haft bref från Nadja. Kort derefter hade det stått i tidningarne så mycket om henne. Hon hade blifvit nämnd med utmärkelse, som en musikalisk artist.
När den der Ro binstein var i Helsingfors, så gick hon opp till So cieteten och spela' för honom, och han blef så op piggad och sa', att sådant hör man int alla dagar, och en stor artist skolle hon bli, om jag bara hade råd att bekosta den sista slipningen. Fina log och såg ned.