Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 maj 2025
Din enda lisa är, att det åtminstone är nedmörkt. Varför vill du inte lyssna till mig, du präktige odalbonde? Därför att din gud är en mänsklig gud, som fägnar sig åt mänskliga seder. Vi, som plöja och så och ströva i urmarken, höra närmre omkring oss urmarkens andar. Och din veka mässa och dina broderskyssar äro dem en styggelse.
Det tror jag honom om, sade Träsken, för det har han gjort förr. Det fägnar mig, det fägnar mig, log greven. Nå, hur blir det med kärran? Jo, det blir nog, mumlade Träsken, gav Daniel ett tecken. Pojken ramlade nedför trappan och inom tre röda minuter hade den dystra kärran försvunnit i vagnslidrets mörker. Men greven ägnade den icke längre någon uppmärksamhet.
DANN. Han heter Axel, Axel nej, minsann Jag minns hans tillnamn, nå, det kan förtreta. JULIA. Frank. v. DANN. Frank, så hette han, just så. Det fägnar mig, du tycks ju honom känna. Då allt omkringgår, var det kanske denna, Som lärde dig att en artist förstå. Hur så? v. DANN. Blott säg mig, hurdan är han, flicka?
Det är Frönsagreven, sade Daniel och drog sig närmre mor. Då blir jag sittande, sade gumman. Ty med greven på Frönsafors hade folket i Sutre ingen samfärd. Ekipaget stannade under eken, greven hoppade ur, räckte tömmarna åt Daniel. Guds fred, kära mor, hälsade han. Fägnar mig, fägnar mig Fägnar dig så lagom, tänkte gumman. För den matfriarn rörde hon inte finger. Han satte sig bredvid henne.
De taga för mycket rum, säger ni, och gifva ingen frukt! Det märkes, att sommaren var längre hunnen, då ni var här. Kom nu, så skall ni säga annat. För min del älskar jag dem från barndomen. Deras friskhet fägnar mig, och deras fägring blomningstiden är en frukt för min själ.
Han vände sig långsamt om. Och när nu mor i Sutre återsåg det grevliga ansiktet, som hon för några ögonblick sedan såg gammalt, måste hon förundra sig över dess ungdom. Det är grinet, tänkte hon, det är det elaka grinet och glittret i ögonen, som gör, att en inte tänker på åldern. Eller ock kan han trolla, den fule. Kära mor, log Frönsagreven. Fägnar mig, fägnar mig.
God afton, min förträfflige Stål, sade patronen fryntligt. Jag har låtit kalla dig hit för att tala med dig i en viktig affär... Bror Spöqvist, du ser här den av mina talrika arbetare och underhavande, för vilken jag hyser det största förtroendet. Jag ger med nöje Stål det vitsord, att han är en skicklig, ordentlig och trogen arbetare. Fägnar mig att höra, sade Spöqvist nådigt.
Vackra, saftiga, mjälla ben, sade greven. Och hon hade det grinansiktet så nära sitt, som hon aldrig haft ett karlansikte förr. Inte ens den saliges. Inte Daniels. Unga ben, sade han och stack pekfingret i köttet. Fägnar mig. Fägnar mig. Och han grinade ännu värre och sade: Låt oss nu resonera raisonablement! Och han sade: Jag lämnade Daniel i pant för Stava. Nu skall jag be att få hämta honom.
Tig, unge, jag kom af mig, glömde rakt Att visa, hur jag har mitt sinne spakt. FRU BINGEN. Ack, goda herr von Dann, kanske att rutan Gör solen mindre skarp. v. DANN. Hur menar ni? FRU BINGEN. Jag menar, om jag ger, hvad de begära? v. DANN. Hvad? Täcken? FRU BINGEN. Ja, det måste väl så bli. v. DANN. Det fägnar mig, det gör ni rätt uti.
Fägnar mig med, sade gumman, pekade på bordet, för jag ser att greven är färdig med packningen. Han sade: Alldeles, min kära gumma. Dagen är liden, som jag ägnat åt Sutre. Som en vilsen gäst kom jag, som en vilsen gäst far jag. Men däremellan ligga timmar, då jag erfor Han tog ett glas ur skänken och fyllde det. ett modershjärtas milda värme. Han nickade och log. Jaså, sade mor i Sutre.
Dagens Ord
Andra Tittar