United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och när han äntligen vet, att han måste i säng, hänger han sig om pappas hals och ber, att jag skall bära honom. Med min lätta börda på armen stiger jag sakta utför klipporna och när jag vänder åter, ser jag mot himlen den mörka silhuetten av min hustrus gestalt. Hon sitter som Sven nyss satt, och hennes ögon söka den punkt, där solen går ned och där aftonrodnadens flammor slocknat.
När det var länsat, stack han ut åran igen, och det kändes genast lugnare, alldeles som om han verkligen suttit och styrt. Men nu hade stjärnorna slocknat av och det kom regnstänk blandat med snö, så att Vestman snart inte såg yxan mer, utan fann sig omsluten av ett grått töcken på alla håll.
Den slocknat. Du, grip verket an, hugg busken ned! HYLLOS. Ett dunkelt djup i klyftan blottas för min syn, En nattligt dyster håla. Men hvad skönjer jag? Ur mörkret, fader, skimra blixtar af metall. EUBULOS. Gå ned i grottan, skicka upp dess innehåll! HYLLOS. En hjälm, vid Ares, koppartung, med sfinx af guld På kammen öfverst; hvilket mästerverk af konst! EUBULOS. Räck upp den, gosse.
EUBULOS. Jag äger intet. Se i mig en musslas skal, Ur hvilket lifvet krupit; jag har mist mig själf. HYLLOS. Ej kan jag fatta dina gåtolika ord. Svep ej i töckenbilder så din mening in, Säg, hvad har händt, hvad drabbat så ditt innersta, Att om ock lif du flämtar än, dock lifvets lust, Dess hopp, dess tröst har slocknat?
Blekängens älskande par hade skilts åt eller funnit någon fristad. Sammankomster på mörka gårdar och i portgångar hade upplösts. Tre Remmares lykta hade slocknat, likaså Krokens lampor på Storgatan. I hörnet av Garvarebrunnsgränd dröjde en krogkund, oviss om den rätta vägen och osäker på sig själv. Det var Andersson, smeden, en duktig arbetare och en av dem, som skulle bygga och bo på Backarna.
Leena suckade och vände åter till hemmet. Ännu hade hon så många varma kyssar för honom, den brune gossen, hvem vet, de kunde kanske förflyga till kl. 12 på natten, då ändtligen eldarne slocknat och folket begifvit sig bort. På bestämd tid flammade elden uppe på högsta toppen af Aulango berg.
LEONTES. Hans dräkt, mer lik ett vilddjurs än en människas, Bekräftar sådan mening; men hans anlete, Betrakta det, o fader, säg, om Hellas födt En bild mer skön än denne bleke yngling här? LEIOKRITOS. Ha! LEONTES. Hvilken höghet bor på denna panna ej! LEIOKRITOS. Hvad syn! LEONTES. Hur mången ljungeld har ej slocknat ut Med dessa slutna ögon! LEIOKRITOS. Underbara lek!
De tre kvinnorna gingo som råttor kring katten för att binda bjällran på honom, men ingen vågade. Emellertid hade spiselden slocknat av, vinden pressade genom fönsterrutor och otäta väggar och gubben, som satt i strumplästen, måtte ha blivit kall, ty ett, tu, tre lyftes huvudet, munnen öppnades på vid gavel och tre anskrin, som när räven ger opp andan, kommo kvinnorna att haja till.
Men kan man tänka där och minnas det förflutna, så torde det hända, att jag någon gång vill blanda det gudomliga lugnet, som njutes där, med en tanke på dig.» Gott, tänkte Karmides, nu är den saken avfärdad. Vad har jag kunnat göra mer för den arma flickan, än jag gjort? Har jag icke, för att lyckliggöra henne med en säll villfarelse, hycklat för henne en lidelse, som längesedan slocknat?
"I morgon går jag dit". Amulamela teg. Hennes händer fortforo att sköta om barnet. Allt färglösare blef hennes blekhet. Hennes öga syntes slocknat. Reka gick. Han återkom när solen sjönk i hafvet och Savinas rosor lyste på fästet. Men Amulamela såg dem ej. Hon satt allt ännu orörlig qvar på samma plats. Reka inträdde, hon reste sig för att bära in ved och vatten, och göra sina sysslor för qvällen.
Dagens Ord
Andra Tittar