Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 oktober 2025
Hon hörde på med strålande ögon och blossande kinder. Nåå, Selma lilla? sa han och drog henne till sig. Var det första gång, voro nog inte verserna oäfna, sa hon. Fast jag nu inte förstår mig så mycket på det, eftersom jag aldrig har fått några verser förr. Nå, hjärtat, som jag skulle ha? Har du ditt kvar riktigt onaggadt? Jaa, du Selma. Så får du väl ha mitt, då, och ta mig hel och hållen.
Denna gång tog han ej genvägen öfver åkern, såg ej på Heikki, som sprang emot honom, stampade i förstun fötterna liksom hade han haft snö på stöflarne, slängde yxen på golfvet och gick in. Hustrun vaknade upp och stirrade förskräckt på mannen. Kinderna voro blossande af sömnen och ögonen ännu röda efter gråten.
Fru Helena gav sin hårde man en förebrående blick för denna grymhet; men Sorgbarn steg upp, avtorkade en fuktig glans ur ögonen och upptog ur sin livrock ett skinande smycke, som han med blossande kinder räckte riddaren. Det var Mariabildens gyllene krona, för tio år sedan rövad ur klostret av det främmande folket.
Men Ante stod framför glasögonkarlen blossande röd, som om han varit anklagad för ett brott. "Käre, käre er far, låt mej slippe tocke!" "Hurru nu då. Är den kvicke, rejele pojken en tocken mesfjärdig, att han int tar till godo när han blir bjuden på en sup. Han syns då komme från Lappfjälle riktigt nu då, han.
En fradgande stäfva Tog han i handen till slut och bjöd den gamle och sade: "Aron, min vän, drick öl och förfriska dig, som du förtjänt har Genom din polska, som ljöd som ett nordanväder i furan; Sen må du kasta din tiggarestaf på den blossande brasan.
Närmare bordet satt Zakarias, värden på Hjerpvik; Ensam, stolt som en kung och med armarna knutna på bröstet Såg han på dansen, så ofta han ej ölstäfvan iakttog. Gent mot den ärades plats vid den blossande brasan på härden Värmde sig tiggaren Aron i bredd med den gamla Rebecka. Aron ställde som bäst järngigan i ordning, Rebecka Gungade stilla och smekte på knät den spräckliga katten.
Huru skulle han ej fatta henne, mer lifligt än då, i sina armar, pressa henne intill sig, hårdt så att hon kände andan förgå, hårdt så att hon ej mer log och skrattade som nu, hårdt så att hennes blossande kinder bleknade, så att hennes svällande röda mun ej mer skämtade, utan ryckte af smärta, hårdt så att lifvet, som nu brusade så käckt inom henne, kunde fly!
Får jag ej lof att bjuda en liten droppe blod? Jag försäkrar den är delikat. Se här barnet som sofver i gräset, hur präktigt, mjukt och varmt det mjella hullet höjer sig på den runda armen. Eller kanske det behagas kindblod? Se så röd och blossande kinden är, bloden rigtigt spritter upp der, nästan utan att man behöfver sticka. Haf blott godheten att välja. En sång vid droppen, jag ber".
De båda herrarna trädde in, och snart såg man den lilla stugan upplyst af en blossande brasa och öfversten gravitetiskt placerad i en länstol vid bordet, medan herr Simon Timoteus med beställsam ordentlighet påtände tvenne ljus, städade sin patrons effekter och sökte att genom flitigt dammande och putsande skydda den sorgliga återstoden af sin ungdomskapprock, hvilken han för köldens skull ännu bar på sig, för hvarje menlig inverkan af den smältande snön.
Nu blev prästens son blossande röd och utbröt: Står du fast vid vad du säger om far, så följ mig bakom lagårn. Jag tror att jag på fem minuter ska lära dig åtskilligt. Prästen ropade: Bra, bra, Hans! Klå upp honom! Ludwig svarade hövligt: Det ska bli mig ett nöje; men först vill jag höra om Casimir funnit Bollan.
Dagens Ord
Andra Tittar