United States or Cabo Verde ? Vote for the TOP Country of the Week !
De komma till faster. Hon frågar strax: har mamma köpt den gula möbeln än? Bröderna tiga, men Johan svarar gladt: nej. Efter hemkomsten vid middagsbordet frågar modern: Nåå, frågade faster om möbeln? Ja! Hvad svarade ni? Jag sa nej, jag! säger Johan. Jaså, du hade kurage att ljuga du, hugger fadern in. Ja, mamma sa det, svarar gossen. Modern bleknar och fadern blir tyst.
Hon hörde på med strålande ögon och blossande kinder. Nåå, Selma lilla? sa han och drog henne till sig. Var det första gång, voro nog inte verserna oäfna, sa hon. Fast jag nu inte förstår mig så mycket på det, eftersom jag aldrig har fått några verser förr. Nå, hjärtat, som jag skulle ha? Har du ditt kvar riktigt onaggadt? Jaa, du Selma. Så får du väl ha mitt, då, och ta mig hel och hållen.
Nåå säg, Carlsson, han såg väl flickorna också? Ja vars, svarte Carlsson frimodigt. Och de var sig lika, kan jag tro? Det voro de nog inte, men det skulle ha roat gumman för mycket, och därför svarte Carlsson inte på det. Ja, de var nog så snälla, och vi var i Berns salong till aftonen och hörde på musiken, och så bjöd jag på scherry-kobden och smörgåsar. Det var, som sagt, mycket roligt.
Efter en timmes ihärdigt tyst arbete kunde de ställa den lilla frun framför spegeln, sägande: Nåå? Vad tycks? Hon såg och hon log, dels av glädje vid den vackra bilden, dels för att prova ett halvt dussin löjens skiftande verkan. Hon sa: Tjusig! Men blev i en hast allvarlig och ängslig, utbrast: Har någon en aning om klockan? Jag tror det är matdags.
"De voro bra trötta också de där barnen, tänker jag", fortfor prästfrun, som alldeles icke hade något emot att barnen glömde deras försagdhet och sade ut hvad de tänkte så hon bättre lärde känna dem. "Int så farligt", sade Maglena påverkad af broderns ord. "De va' mest bena, som va' trött, och föttren, som de gått hål på. Men själf va' vi int trött när vi kom in i stugan. Nää, för vi va' rädd."
Nåå säg, Carlsson, han såg väl flickorna också? Ja vars, svarte Carlsson frimodigt. Och de var sig lika, kan jag tro? Det voro de nog inte, men det skulle ha roat gumman för mycket, och därför svarte Carlsson inte på det. Ja, de var nog så snälla, och vi var i Berns salong till aftonen och hörde på musiken, och så bjöd jag på scherry-kobden och smörgåsar. Det var, som sagt, mycket roligt.
»Nej, den lefde då ännu ett svagt lif.» »Jaså. Nåå, hvad var det som jag tyckte att skulle vara värre då?» »Jo, så här sade du: 'Att få till eftermäle dessa ord: Denne man lefde år 1911 och trodde ännu, att jorden var glödande i sitt inre det skulle vara det största hån, som kunde tillfogas mitt obetydliga minne. Jag skulle vända mig i min graf.»
Jag har aldrig sett en fru, som inte varit mig en plåga. Men du tyckte ju om den här i början. I början ja, men när jag var borta en qväll jo då Stackars Nadja. Nåå, och hvad vill du nu? Pengar, förstås. Nej, hvad jag nu vill, det skall jag säga dig, Atte... Jag vill få bildning! Herr Adolf skrattade högt, så högt han ansåg öfverensstämmande med sin värdighet.
Själv befann han sig ombord på en tämligen stor segeljakt, som låg med näsan ut mot havet; ur sittrummet stirrade några glada, borgerliga ansikten under segelsällskapsmössor mot honom, och hög som ett torn stod den vilt främmande människa, som kallat honom Olson, på däcket ovanför honom, och betraktade honom med ett godmodigt, men dock mycket bestämt ansikte. »Nåå, hur går det?» frågade han.
Vilket den allvise guden för min och sin och allas vår skull förbjude! Ja, vad duger vi till? frågade Krok. Duger? Duger! Nää tillade han lågdraget och spakt. Nej, det kan du ju ha rätt i Kroks bodde en trappa upp, Broms två trappor. På nedre botten hade Julius Krok öppnat en maskinaffär.
Dagens Ord
Andra Tittar