United States or Palestine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och utan höga anors lån Kom denne man, en hyddans son, Från obemärkta trakter Och vann en storbet, knappast drömd, Blef landets stolthet, blef berömd Som starkast bland dess vakter Och blir i Finlands tid ej glömd. Och denna äras rena glans, Hans kärlek gjorde den till hans, Hans varma hjärtas låga.
Då stod furstinnan sviktande opp, hon teg, Hon gick med långsam gång, majestätlig, stum, Ur höga anors strålande festsal ut; Men, af den stolta skickad, en tjänare Kom in och sänkte, utan en vink, ett ord, För alla bilder purpurgardinerna, Och snart stod Dmitri ensam, och ingen blick På honom fäste helgade fäder mer.
"Nadeschda", så han sade, "Kall, dunkel, obeveklig Och stolt är denna moder, Natalia Feodorovna. Ej lifvets späda fröjder, Ej hjärtats rätt hon aktar, Monarkers nåd allenast Och höga anors skimmer Och slafvars mängd och stjärnor, På bragdens bana vunna.
Med rättvis stolthet ser jag min ädle son I sina anors strålande krets igen, En oerfaren yngling ej mer som förr, Men pröfvad, van att handla, beredd kanske Att själf sitt rum eröfra bland dem en gång. Min son, från hemmet länge du varit skild. Hvar, hur, i hvilka nejder, i hvilket värf, Har du ej yppat, jag det ej frågat har; Min önskan varit sådan, jag velat så.
I djupa Finland bortgömd fanns en man, En fridens man alltfrån sin ungdom hän; I fridens värf ren grånad, styrde han Som höfding nu sitt län. Wibelius var hans namn, af anors glans Omstråladt ej, men vördnadsvärdt ändå, Ty namnets ära var, att det var hans, Hans adel föll därpå. Han ägt sin mannaålders gyllne tid Af lugna mödor; den fanns mer ej kvar.