Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 maj 2025
Jag skulle visa honom jorden i sitt helgonskimmer, jag skulle låta årets växlande tider kretsa i skönhet förbi hans öga, jag skulle återkalla i hans inbillning hans barndoms, hans ungdoms, hans mannaålders fröjder, alla de blickar af kärlek, han mött, alla de segrar, han sett det goda vinna, och så skapa kring honom en sommarvärld af ord.
Denna formel för Bulwer Lyttons tidigare böcker gäller med nödiga modifikationer också för Zanoni , »detta min mogna mannaålders kärälskeliga verk» som han kallar romanen. Den har inte den biografiska skildringens form, men den saknar inte uttrycken för åskådningar, som voro författaren kära. Och den äger de afgörande romaneska dragen. Det romaneska uppträder t.o.m. förstärkt och tillspetsadt.
Vilka själsmarter för en ung självverkande själ, som i sin mannaålders kraft kände alstringsförmågan hämmas genom denna instuvning av främmande gods, som icke alls kunde få några beröringspunkter med hans egna avsikter.
I djupa Finland bortgömd fanns en man, En fridens man alltfrån sin ungdom hän; I fridens värf ren grånad, styrde han Som höfding nu sitt län. Wibelius var hans namn, af anors glans Omstråladt ej, men vördnadsvärdt ändå, Ty namnets ära var, att det var hans, Hans adel föll därpå. Han ägt sin mannaålders gyllne tid Af lugna mödor; den fanns mer ej kvar.
Dagens Ord
Andra Tittar