United States or Luxembourg ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den stolte Björnen bemötte henne snarare som sin like än som sin hustru, och han hade ännu alldeles icke tänkt på att taga sig flera hustrur. Då öfverföll Schanano-stammen oss om natten, deras höfding ägde en knif, som han hade erhållit af de hvita männen, och deras trollkarlar hade gifvit den makt att alltid gifva seger öfver rödskinnen i hvems hand den än var.
De hvites höfding gaf ett tecken, och med hast grep hans folk Wainahée och förde henne bort till sin kanot, och han sade: "icke förr blir du fri, än det stulna djuret återhemtas".
Men af den ädle hjälten, folkets höfding, har Jag intet minne. LEIOKRITOS. Skåda denne yngling då. En sådan var han, Ajas, något år kanske I ålder framom honom, olik äfvenså Till kindens blomstring, till sin ungdoms friska kraft; Men eljest lik till anlet, bildning och gestalt, Så lik, att jag med häpnad nu din skyddsling ser.
Ingen sjunger dödsklagan öfver den fallne, ty från hans lik rycktes af Panus händer hon, som bordt sjunga hans dödssång, hon som bordt följa honom i döden. Hvite man, sannas dina ord, Wainahée slafvinna åt en fiendtlig höfding? Se äfven Panu är stolt och mäktig nu, och Panu befaller öfver Wainahée.
Den ryska härens öfvergeneral Var krigarn, ingen ringare person; Han kom, steg fram och höll helt kort ett tal Med hot i min och ton: "Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut, Oss tillhör landet nu med vapnens rätt; Dock kämpa landets söner som förut I Sveriges här för det.
Men hon svarade: "Schananos höfding är icke svag, hans krigare taga icke hans byte af honom. Skona Det röda Hallonet, tag henne till din hustru". Jag röt af vrede. Mina väktare skrattade. Höfdingen sade: "Björnen är icke så stolt nu, som då han slog våra krigare på fältet. I morgon då björnen skall dö, vill jag taga dig till min hustru under det han sjunger sin dödssång.
Gossarne såväl som kappan voro bestämda för en höfding, åt hvilken hans krigare ville gifva det bästa af det byte, som de vunnit i striden mot främlingarne. Barnavännens anmälan 1905 Se föregående nummer!
Hennes händer voro tabu, de voro förbjudna, ty hon hade vidrört en död. Hennes vänner buro mat till henne och förde den till hennes läppar, ty hon fick ju icke begagna sina händer. Kom så en qvinna skyndsamt. "Wainahée! höfdingarnes höfding, han den unge, de hundra öarnes beherrskare, segraren öfver Tongatabus fiender kommer hitåt. Skynda att bada, att han må kunna befria dig från tabu".
I djupa Finland bortgömd fanns en man, En fridens man alltfrån sin ungdom hän; I fridens värf ren grånad, styrde han Som höfding nu sitt län. Wibelius var hans namn, af anors glans Omstråladt ej, men vördnadsvärdt ändå, Ty namnets ära var, att det var hans, Hans adel föll därpå. Han ägt sin mannaålders gyllne tid Af lugna mödor; den fanns mer ej kvar.
Hon steg upp och gick till de hvites höfding, satte sig ned inför honom, tog hans fot, vidrörde med den yttre och inre sidan af sin hand och förde den sedan till sina axlar i det hon sade: "Höfding, du är stor och mäktig, var ock stor i mildhet och rättvisa, som i vrede. Se du har gjort oss till ett värnlöst folk, vi kunna ej mera motstå någon fiende; låt nu din hämnd hvila".