United States or Romania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Innan Benjamin hann vika fick han eldgaffeln i huvudet och föll. Slog jag för hårt? frågade Bromsen. Men Benjamin reste sig, torkade bloden ur ansiktet med mössan och sprang utför trapporna. När han kom ut på gatan, var folkhopen redan förskingrad. Aposteln Paulus hade skingrat "elementargossarna". Jubeldoktorn hade skingrat madammerna. Och polisen hade tagit hand om Liter-Pelle.
Ohlsson stod barhuvad på trappan. Och svor. Vad tog det åt honom? Den svor Ohlsson. Han har gått hela året och grubblat över menedshistorien. Ja, va' fan ska man vara hjälpsam för? Hjälpa ett sådant ruttet fä som Liter-Pelle. Nu är han slut, unga pojken. Abraham steg ned på gatan. Ohlsson sade: Men ta mig fan, om jag är slut. Vill herrn, så går jag raka vägen in och sticker kniven i honom. Va?
Krogkunderna skämtade en smula över "madammens profet". Men det var ett tämligen tamt skämt. Man visste inte, vad Benjamin Hagelin gick och bar på. Omtyckt var han icke, men man hade ej heller något att lägga honom till last. Mot Bromsen var han lika hätsk som någonsin Liter-Pelle själv. Och det var alltid en förtjänst.
Deputationens ledare var en viss ung Pettersson, på äldre dagar nämnd med spenamnet "Liter-Pelle". Klockan sju en söndagsmorgon i april drog man åstad tagande vägen över Tanningen och Björknäs. Det är fulla tre mil till Rogershus. Matsäck medfördes och något brännvin, som dock icke skulle få förtäras förrän efter väl förrättat ärende. Vid ettiden hade man kommit till början av Rogershusallén.
I artikeln numro två talade han i allmänna ordalag om edens, särskilt vittnesedens betydelse och framvisade det förkastliga i att skaffa brottsliga vänner ett alibi. Tredje artikeln blev aldrig tryckt. Faktorn gick med manuskriptet till stadsfiskaln och frågade om det var åtalbart. Och det var åtalbart. De båda artiklarna hade emellertid en förfärlig verkan på Liter-Pelle.
Arbetet började likväl förefalla honom en smula tröttsamt. Och trädgården var stor. Gusten stirrade tankspridd framför sig. Plötsligt tog han upp klockan och sade: Nu är hon halv två. Abraham tyckte sig ha hört tvåtutningen för en stund sedan, men brydde sig inte om att disputera. Gusten hade gått från kontoret klockan ett, så den saken var nog klar. Har ni inte sett till Liter-Pelle?
Och Elis Eberhard, som icke trodde på någon timlig eller evig sanning med undantag av förintelsens sanning, Elis Eberhard gick. Men i Blekängskvarteren spreds det ryktet, att Liter-Pelle bekant på dödsbädden. Han skulle till och med i vittnens närvaro ha undertecknat en bekännelseskrift.
Men Liter-Pelle, den stollen, han är så glad och säger att kors i jösse namn, det lär ska vara mina pojkar båda två, efter vad Malin säger. Men madam Andersson säger, att han kan vara lagom stursk. För när man har flera hundra kronor skuld och avdrag på lönen för hyran, så ska man inte vara så överflödig, det går aldrig väl, säger madam Andersson. Vovvovvov, skällde Abraham.
Skärvor av blomkrukor, gamla nattkärl och annat kasta de i bäcken. Ibland fånga de kattor och egga dem att angripa brons råttor. Men på hela Blekängen finns ej den katt, som vågar anfalla fotslånga råttor med bävertänder. Råttkungen själv bor under bron. Det är endast "Liter-Pelle" och Johnsson "galna Johnsson" nämligen som har sett honom, men man kan knappast betvivla hans existens.
Men en kan i alla fall inte se likare ungar. Så inte kan det väl vara fabrikörns mening, att de ska svälta ihjäl? Ja, varför super han så, kära Pettersson? Han super opp sina pengar Jag har inga pengar, fabrikörn. Jag super på krita, så det är ingenting att säga om. Ja, vi ska se till, vi ska se till Och Liter-Pelle fick verkligen arbete.
Dagens Ord
Andra Tittar