United States or Greece ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om denne Ohlsson visste man med säkerhet ingenting, men man anade både ett och annat. Modern hade dött på fattighuset, fadern antogs vara doktor Roth, vilket dock icke kunde bevisas. Roth hade emelllertid hjälpt honom, och varför skulle han ha hjälpt honom, om han icke hade varit tvungen? Gammalt folk med gott minne påstod, att Ohlssons morfar varit plåtslagargesäll och son av en sadelmakargesäll.
På några stegs avstånd från trappan stannade han åter och lyfte på hatten. God afton. Herr Krok? Herr Sörman? Och ? Och jag, ifyllde Enok Ebenezar. Javisst. Herr Ohlsson. Er har jag sett förut i kväll. Och många andra kvällar förresten. Behagade herrarna ge plats, så att jag kan öppna dörren. Vi vill vara med, sade Enok och trängde sig in på honom. Naturligtvis.
Kommissarien såg allvarlig ut, men hälsade hövligt på Abraham. Ohlsson gjorde sällskap en bit uppför backen. De talade om häradshövdingen, men plötsligt bröt Ohlsson av: Hör nu, herr Krok, jag har nyheter om fästmön. Abraham rodnade. Jaså. Enok Ebenezar sköt rygg och plirade upp mot honom. Ja, det är kanske inte trevligt att höra't. Men sanningen lär ska nytta i längden, säger de.
Ja, för jag kan bevisa, att det var Pettersson som tände. Och lektor Holmin har visst också några små bevis. Hur går det då med stackars gamla mor? Oj, oj, så barnsliga, så barnsliga Ja, se där. Se! Se! Gusten hade plötsligt sprungit upp, vräkt ikull stolen och rusat mot dörren. Hagelin rätade på sig och ropade med stark stämma: Se! Se! Guds verk! Gusten! skrek Ohlsson. Djävlar anamma ditt fega
Zions jungfrur hade flyktat till Bethania eller till Armén eller till den ogudliga förening av unga rabulister, som Enok Ebenezar Ohlsson stiftat. Enok Ebenezar hade för alltid avsvurit tron på en rättfärdig Gud. Nu var det hans mening att själv skaffa sig sin rätt, riva samhället ej blott Blekängen och möjligen bygga ett nytt, ifall han funne det mödan värt.
Abraham bad icke om hjälp, med Ohlsson flinade till och ropade: Hjälp dig själv, och Gud ska hjälpa dig! Abraham lyfte sitt ridspö, fick väg och gick. Han återvände till skördefolket och ställde med arbetet. Det blev brådska. Molnen ströko över med sydlig vind, ett lätt vattenstänk yrde omkring i luften och bildade regnbågar, små och svaga, över staden tändes en bred, starkt lysande båge.
Och nämnden på drätselkammarn och drätselkammarn på stadsfullmäktige. För resten har Bethania-Larsson blivit mjuk som en vante. Han vet väl att Zion är emot oss Och vem ska leverera rören? frågade Ohlsson. Det blir väl Broms & Krok? Tja, det vet jag inte. Vi ha levererat förr till stan Det blir det säkert, avgjorde Ohlsson och klatschade ett par slag över fabrikshästens ostyriga huvud.
Om jag anklagar herr Krok för utspridande av falska rykten och penningutpressning. Hur går det då för stackars pappa? Med sorg i graven. Och om jag anklagar Ohlsson för inbrott å Tre Remmare. Ja, ja, kassalådan har också kommit bort och det kan mycket väl ha skett härom kvällen, då Ohlsson var så full. Och om jag anklagar herr Sörman för mened i mordbrandssaken.
Ohlsson stod barhuvad på trappan. Och svor. Vad tog det åt honom? Den svor Ohlsson. Han har gått hela året och grubblat över menedshistorien. Ja, va' fan ska man vara hjälpsam för? Hjälpa ett sådant ruttet fä som Liter-Pelle. Nu är han slut, unga pojken. Abraham steg ned på gatan. Ohlsson sade: Men ta mig fan, om jag är slut. Vill herrn, så går jag raka vägen in och sticker kniven i honom. Va?
Han hänger efter kapitalisterna precis som far hans. Får han inte en ny kostym om året och en fin halsduk i månaden, så får han diarré. Å nej tusan, den behöver inte herrarna vara rädda för. Nå, men säg, varför går Ohlsson med oss? Om vi nu verkligen är sådana fähundar Fabrikshästen stannade för ett ryck i tömmarna. Jo, det ska jag säga.