Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Ja, skål, herr Sörman. Vi dricker ett glas. För forna tider eller kommande, hur ni behagar. Er, Ohlsson, bjuder jag icke. Ni blir oregerlig. Och det! Det är synd. Enok spottade. Fy fan, Gusten, att du dricker med den. Sörman smålog förläget. Pengar och whisky får man av den lede Men Hagelin satte sig bredvid Abraham och betraktade honom vänligt uppmärksamt. Ni sitter bra där, herr Krok?
Och mor min fick dansa på gatan, tills hon blev med barn och hamna' på inrättningen Det är inte Broms nu, sade Abraham fogligt. Det förstås. Men Bromsens arvingar Säg, finns det fler än Ohlsson, som misstror oss? Det vet jag inte. Jag talar för mig själv. Fast det kan ju hända att det finns. Sörman? Enok Ebenezar Ohlsson spottade över axeln. Den!
Vid ganska högt straff, skulle jag tro Vi ha bevis. Han gav Gusten en knuff. Men då knuffen icke gjorde verkan, slet han upp Gustens rock och tog ur innerfickan ett papper. Här är en skrivelse undertecknad av er medbrottsling Pettersson och bevittnad av fru Malin Pettersson, av Gusten Sörman och av Enok Ebenezar Ohlsson. En fullständig bekännelse.
Men därför att han är lika stor blodsugare som herrarna tillsammanslagna Nå, Ohlsson är åtminstone uppriktig Ja, det ligger inte för mig att hymla Fabrikshästen fick ett nyp i manen, kastade sig mot skacklarna och satte av i ett haltande sken. Droskan neg och guppade och gjorde svåra överhalningar i varje krök. Till slut måste Abraham ta tömmarna.
Och slutligen Enok Ebenezar Ohlsson! Det var nästan det värsta, ty det var rena, rama slöddret. Sörmans stallbroder, en grovarbetare utan fast anställning, rabulist, socialdemokrat utan att tillhöra någon förening, frireligiös utan att tillhöra någon församling. Döpt till Enok Ebenezar, sannolikt uppkallad efter Jublets foxterrier som omkommit i Blekängsbäcken.
Om Ohlsson kan räkna, så ser han att det är dålig förtjänst Jo, det förståss. Förtjänsten tas väl på annat håll. Bromsen hade också det där sättet att ge byggnadslån åt sina arbetare. Det gick fint det. Blekängen blev bebyggd, och Bromsen tog hela kakan. Morfar min skulle bevars vara med och bygga han också. Jo, gubbstackarn fick lära sig dansa efter noter.
På aftonen den fjortonde maj for Abraham till Björkenäs. J. A. Broms' gamla droska skramlade fram över gatstenarna, guppade och neg på sönderkörda fjädrar, osäkert och vacklande som en gammal dam med reumatism i knäna. I droskan stod kofferten och dess ägare satt på kuskbocken bredvid körsvennen Enok Ebenezar Ohlsson, styrelseledamot och för tillfället anställd hos Broms & Krok.
Det var icke roligt där heller. Elsa var tyst och blek. Linne och bomullsvaror lågo hoppackade i ett hörn av rummet, och Elsa satt med händerna i kors. Vad är det med dig? Ingenting. Fru Sörman tassade ikring i salen och småskrattade i alla hörn. Nu skulle det äntligen bli resa av På Blekängsbron stod Enok Ebenezar Ohlsson samtalande med kommissarien Lönrot.
Ohlsson hoppade ned från kuskbocken, drog fram kofferten och tog den på ryggen. Och fru Enberg kom ut och lockade på hundarna. Kära hjärtanes, de är inte farliga. Det kan inte tusan veta, sade Abraham och rodnade av förargelse. God afton. Jag ska väl bo i flygeln. Nej, tycker någon det! sade fru Enberg och lotsade Ohlsson med kofferten in i förstugan. Varsågod, varsågod, herr Krok.
Om någon ville hjälpa mig, giva mig ett stöd. Er morfar tröttnade på min jämmer, han kallade på sina drängar. De vräkte mig utför trappan och ropade: Horunge, horunge! De ropade, så att det hördes över hela Blekängen. Och det blev mitt namn Till saken! ropade Ohlsson. Och skryt lagom! Horungar finns det flera än du. Hagelin fyllde sitt glas och tömde.
Dagens Ord
Andra Tittar