United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han följde Niklasson och den andre smålänningen till dörren, låste ut dem och sade: Sådana kunder betackar jag mig för. Från och med denna dag var hans dörrtröskel ständigt våt. Så fort Niklasson kom på femtio stegs avstånd från den, började hans käkar tugga, och när han gick förbi kaféet med ögon som ljungade av förakt, avlastade han sig resultatet av käkarnas arbete.
På några stegs avstånd från trappan stannade han åter och lyfte på hatten. God afton. Herr Krok? Herr Sörman? Och ? Och jag, ifyllde Enok Ebenezar. Javisst. Herr Ohlsson. Er har jag sett förut i kväll. Och många andra kvällar förresten. Behagade herrarna ge plats, så att jag kan öppna dörren. Vi vill vara med, sade Enok och trängde sig in på honom. Naturligtvis.
Det var fullgott järn utan korn eller blåsor, och jag högg och vägde det i ärliga osmundar... och så blev det taget ifrån oss på vägen av rövare! Han ryckte hammaren ur bältet och höll den framför sig med skaftet uppåt och betraktade den vördnadsfullt. Med denna kan jag försörja mig, försvara mig och på trettio stegs avstånd dräpa ett villebråd eller en fiende.
Ack, jag läser en besvärjelseformel, som min gamla amma nyttjade mot gikt och ledvrickning, men som kanske även hjälper mot närgångna pratmakare. Det tål åtminstone att försöka. Mannen i badlakanet var synbarligen mycket stött över denna vändning i samtalet. Prokonsuln umgås med utsvävande hedningar, men tål ej, att hans fattiga bröder i församlingen nalkas honom på tio stegs avstånd.
Då Julius Krok såg sin store frände, krympte han ytterligare några tum och smög som en liten skugga över torget. Men Björner, som i likhet med kameleonten kunde rikta ögonen samtidigt åt tvenne håll, fick en aning om skuggan och började grymta: Öh, öh, öh, öh Öhhöhö, grymtade kameleonten högre och otåligt. Och Julius Krok närmade sig och stannade på fem stegs avstånd.
Men Askengren höll honom tillbaka. »Mig lyster tala lite med denne stolte ädling. Stilla ditt blodiga svärd ett slag! Jag har en liten idé om hur man skall ta den värsta högfärden ur kroppen på honom.» Silverbuckla stannade på två stegs avstånd från sällskapet och granskade dem genom sin monokel, som han med möda lyckades hålla kvar i högra ögonvrån. »Här ska va-hara tyst hupp om nätterna.