United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och när spökskeppet glider förbi, numera alltid förbi, en liten röd stuga med vita fönsterfoder under några äppelträn på en bergknalle, och den tyste rorsmannen ser en midsommarstång och ungdom som dansar, då låter han hissa på topp och stormklyvare och lägger av ut till sjös, där han endast ser luft och vatten.
Åkern ligger oplöjd, gån att plöja." Tyste gingo de till åkern alla, Och till ledet kommen, talte Tomas: "Såg jag rätt vår faders öga, bröder, Är vår arm värd guld i dag; af svetten Kan hvar droppe för ett granbarr säljas. Nu i dag det gäller att arbeta, Ty i afton kommer svårt att granskas." Tomas detta. Vid hans maning sänktes Hvarje plogbill ned i jorden genast.
Den ensamme, tyste unge mannen, som hyrde sig en liten stuga vid stranden, ett stycke utanför stadens hank och stör, bekymrade ingen sig om, och när han började med sina hydroplanflykter, åsågos de visserligen under de första dagarna med ett visst intresse av befolkningen, men redan efter en månads tid började detta intresse att dala och efter en tid fäste ingen sig därvid.
Honom skulle hon tillhöra, hon den vackra och firade. Honom allena, honom den oansenlige, som intet egde annat än sin ungdom och sin kärlek. Honom den tyste, skygge »bokmalen», som ständigt gick de andre ungherrarne i vägen, och som hemligen utgjorde ämnet för alla deras gyckel och upptåg.
Om dagen satt hans moder ensam med den tyste Assim i skogen; om dagen voro hans fader och han själv olyckliga; men natten kom med berusande sällhet åt dem alla. Med riddaren gick det därhän, att han föll i en feber, varunder han en gång rusade upp ur sängen och var nära att genomstinga Sorgbarn med sitt svärd. Gossen räddades av priorn och en annan munk, som vakade vid den sjukes säng.
Men där lågo på halm, i en vrå vid den sotiga muren, Tyste och obemärkte, en hop långskäggige bröder, Vandrande handelsmän från det varurika Archangel, Hvilka med möda och svett, att vinna det lockande guldet, Tåga från by till by och på ränselbetungade skuldror Bära ett glitterkram, som är kärt för den treflige landtbon.
Så satt en gång han på sitt ämbetsrum, Blott han med två hans sekreterare; Han syntes bruten nu, hans läpp var stum, Och tyste voro de. Han önskat hvila, hvila en sekund; Det var för mycket. Salens dörr slogs opp, Han såg en krigare i samma stund, Följd af en väpnad tropp.
Slutligen urskilde han mellan tallarna de många hundra svarta korsen vid kapellet och steg av. Där var en öppen gräsvall mellan själastugan och bodarna, och drottningens tärnor höllo på att bränna svartkummin och enris mot myggen. Själv satt hon i gräset bredvid elden och lekte schacktavel med den tyste Folke Algotsson.
En dag från stranden kom jag med Eurysakes, Det var vid härens kvällsvardsstund. Den strömmade Tillbaka nu från dagens strider segerrik. Vi gingo tyste mellan skarorna. Ett sorl Af glädje hördes ofta kring oss, och jag såg, Hur mången blick på gossen vid min sida föll. Helt plötsligt sprang en gammal, grånad krigare Ur ledet fram. "Kamrater, skåden Ajas' son!"
Samtidigt reste sig hans tyste reskamrat, vred om nyckeln till sin kappsäck två varv, tog bort alla saker ur fickorna på överrocken och lät den hänga kvar men betänkte sig, vände om och tog den över armen varpå han styrde sina steg till restaurationsvagnen. Han satte sig vid det enda lediga bordet och nickade bifallande då David slog sig ner mitt emot honom.
Dagens Ord
Andra Tittar