United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu var hästen i stallet, och Lasse kom med ett stort bylte under armen gående öfver gräsplanen hem till sig. Han nickade vänligt åt Lotta, kastade klädbyltet på golfvet i stugan, som var tätt beströdt med nyss plockadt enris, och satte sig, pustande af belåtenhet. »Här får du lite att tvätta», sade han, »det torkar ju fort här ute, så vi får det med oss, när vi resa hem på torsdag. Hva'?»
Sedan försvann allt i en oredig, qvalfull dröm, i hvilken jag jemt vadade bland glidande stenar i strida elfvar, medan rök och eld från brinnande enris ville qväfva mig. Jag väcktes ur sömnen genom Hertha, som tog bort sjalen från mitt ansigte och uttalade sitt hopp om, att jag väl ej låg och blef ihjelrökad.
I lunden, som beskuggade den, låg en ättehög med offeraltare, och han räknade ända till fem runstenar, uppställda till ädel hågkomst av fjärran fallna fäder och bröder. Fotstegen hördes knappt, när han kom in i salen, så djupt var där strött med enris och friska ängsblommor.
Vi studerade ljusbrytningarne på snöfjellen, skuggorna i dälderna, skyarne på himlen, funno allt ganska godt, men tänkte att en bit mat skulle varit ännu bättre; dock derom talade ingen. Ett stort fält, bevuxet med enris, låg i vår väg, och här kröpo vi ned, för att hvila en stund i enrum med paraplyerna, som skydd mot den iskalla blåsten.
Om en stund gick mor ut, sägande till den vid väfstolen sysselsatta unga qvinnan att komma med henne för att ripa enris till morgonen samt att iordningsställa badqvastarne. De båda qvinnorna aflägsnade sig, de små följde dem i kjolarne, och far och son stannade ensamma qvar i stugan. Ukko fick ändtligen eld på sin pipa, hostade litet och började samtalet med sin äldste son på detta sätt!
Vi få stiga opp och göra eld igen, jag ser ingen annan råd. Om vi hade en kortlek bara, så kunde vi ta en tolva; du har väl ingen, du? Nej, inte jag, men jag tror jag vet var Kvarnöarne ha sin, svarte Gusten och klev ner ur sängen, kröp på jordgolvet under sista laven och kom fram med en något begagnad kortlek. Pastorn hade slagit eld, lagt enris på spisen och tänt en ljusbit.
Kajsa väntade så säkert några glada underrättelser, hon tyckte sig nästan ha rätt att fordra någon glädje, det hade ju länge varit så sorgligt för henne, lifvet. Hon väntade, nästan i högtidsstämning. Med otrolig möda hade hon sjelf skurat golfvet och plockat enris för att strö öfver ... allt var nu färdigt, han måste komma och med honom någon helsning från hennes enda barn.
Ax och örter förtrampades, fiskarna i vattnet sågo långa tjugusessor ro fram över deras huvud och sjunka och bli stående i bottendyn. Men åren gingo fort, och det kom andra tider. Harporna spelade i bjälbosalen och golvet låg där så tjockt täckt med enris och örtablad, att tyngsta järnmän kunde gå med ljudlösa steg.
Golvet var vitt och bestrött med välluktande enris; en rödmålad pinnsoffa, några stolar med hjärtformigt utskurna ryggstöd, en säng med snövitt sparlakan, ett bord, en byrå med mässingsbeslag, en Moraklocka samt ett skåp, på vars dörr ägarens namn prunkade i en krans av konstnärligt målade blommor, utgjorde möbleringen.
Vi få stiga opp och göra eld igen, jag ser ingen annan råd. Om vi hade en kortlek bara, så kunde vi ta en tolva; du har väl ingen, du? Nej, inte jag, men jag tror jag vet var Kvarnöarne ha sin, svarte Gusten och klev ner ur sängen, kröp på jordgolvet under sista laven och kom fram med en något begagnad kortlek. Pastorn hade slagit eld, lagt enris på spisen och tänt en ljusbit.