Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 maj 2025
»Ja, ett vin som lätt glider ned i min vän och fuktar de slumrandes läppar. Jag är min väns, och till mig står hans åtrå.» Kom, min vän; låt oss gå ut på landsbygden och stanna i byarna över natten. Bittida må vi gå till vingårdarna, för att se om vinträden hava slagit ut, om knopparna hava öppnat sig, om granatträden hava fått blommor. Där vill jag giva min kärlek åt dig.
Mitt hjärta krymper sig, när jag tänker på ditt glädjefattiga lif. O Gud hvarför har jag då icke kunnat vara någonting för dig! Hvarför skall min gränslösa tillgifvenhet vara så maktlös, att den icke ens förmår skänka ett ögonblicks tröst eller lindring. Han glider ifrån mig. Jag är dum och obetydlig. Han bryr sig icke om mig. Klockan fattas tio minuter i tio; alltså kommer han icke.
Detta är goda tecken. Ja. Håller han mig icke själf kvar, så glider jag undan, om jag blott får nya omgifningar, nya människor. Jag har, som han säger, lätt för att glömma. Nu är klockan half nio. Ännu ingen! Han kommer bestämdt icke. Kan han vara ond på mig? Eller fann han mig bara tråkig sist? Klockan är öfver nio. Han kommer således icke. Detta är ren ovänlighet.
Inte ens gubben Kuggas förblir oberörd, till och med Kuggas öppnar föga villig sin slitna penningpung och söker en slant. Men hur det är, så blir det en tung, skön tvåmark som till hans bestörtning glider ned i främlingens ask. I
Och när spökskeppet glider förbi, numera alltid förbi, en liten röd stuga med vita fönsterfoder under några äppelträn på en bergknalle, och den tyste rorsmannen ser en midsommarstång och ungdom som dansar, då låter han hissa på topp och stormklyvare och lägger av ut till sjös, där han endast ser luft och vatten.
Nedanför de dödas gamla gård glider Lagan, förtjusande vacker, så som den runnit i tusen år, och inne i kyrkans vapenhus möter Er en gammal gravplatta av järn, på vilken Edra ögon skåda följande skrift: Här hvilar den som dygds och flitens egen Wän ej nånsin kände smickrets färg med namnet utaf HAMMARBERG.
Men oaktat denna skärgård knappt kan kallas den andra i ordningen, glider seglarens båt mellan en sådan labyrint av skogbevuxna öar, grå bergsuddar, smala sund och lövbekransade vikar, att ingen forntidens byggmästare skulle ha kunnat uppfinna mera konstrika irrgångar. Vid tiden för vår berättelse funnos sällan sjömärken eller ens prickar på grunden.
Och när spökskeppet glider förbi, numera alltid förbi, en liten röd stuga med vita fönsterfoder under några äppelträn på en bergknalle, och den tyste rorsmannen ser en midsommarstång och ungdom som dansar, då låter han hissa på topp och stormklyvare och lägger av ut till sjös, där han endast ser luft och vatten.
Nu tar vi å oss i skjortärmarna då. Ja, sade Stellan. Å så ställer vi oss ett stycke från varandra och när jag säger tre så glider vi över. Ja. Han vände sig ännu en gång om: Hör du, du på sladden, va fan du hetter, du ska ha linan över axeln och kring livet så du inte släpper taget, precis som sjömän, när di drar.
På frälsaren och hans vänner i båten lura onda makter, som vilja förgöra dem. Det hade varit en varm dag. För en svalkande aftonbris glider båten ut på de lätt krusade vågorna, som i aftonsolens sken skifta som pärlemor och smaragd. Flera andra båtar följa efter. Det synes bli en angenäm färd i österlandets milda skymning och klart strålande stjärnljus.
Dagens Ord
Andra Tittar