United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Innan han lyckades hinna henne, var hon redan försvunnen djupt inne bland irrgångarna i en slingrande fransk labyrint av klippta häckar. Han fann henne icke, och han fick intet svar, då han ropade hennes namn. Sedan han länge sökt henne förgäves i labyrintens alla gångar och bersåer, gick han modlös fram på gräsvallen därutanför och spejade åt alla håll.
Det är sant, sade hon, tonlöst. I sådana svåra stunder af en människas lif plägar det medföra lindring att få anförtro sig åt någon särskildt åt någon som fått det gudomliga kallet att tala tröstens ord. Hon skakade sitt hufvud: För mig är den vägen stängd. Jag är dömd att vandra i en labyrint utan ljus eller ledtråd. Ljus finns i Herrans heliga ord! Icke för mig. Jag har sökt, men intet funnit.
Men oaktat denna skärgård knappt kan kallas den andra i ordningen, glider seglarens båt mellan en sådan labyrint av skogbevuxna öar, grå bergsuddar, smala sund och lövbekransade vikar, att ingen forntidens byggmästare skulle ha kunnat uppfinna mera konstrika irrgångar. Vid tiden för vår berättelse funnos sällan sjömärken eller ens prickar på grunden.
Du förundrar dig väl att finna mig här, och själv förundrar jag mig icke mindre, att jag äntligen i denna labyrint av berg och dalar har kunnat finna rätta vägen, som ledde till min broder Teodoros.
Det var en eldstod, som förde dem rätta vägen i skogens labyrint, och de hörde allt tydligare, huru forsen brusade, huru bälgarnes jättelungor flåsade och hamrarnes slag genljudade bland skogens klippor.
Palmsköld angifver som motiv för sin förmodan om fröken Sjöblad en erinring af en major Prytz, »att Lucidor äfven vid denna tid haft en labyrint för sin amour skull». Många af hans kärleksvisor äro nu förlorade, bland andra en som börjar »Mitt hjerta vill i tusen stycken spricka»; men hvad som är qvar, visar tillräckligt hans dyrkan af Amor.
Det var min beskyddande vän, som sedermera mången gång har väglett mig genom de kemiska operationernas labyrint. En vecka efteråt, när jag gick utför rue d'Assas, tvärstannade jag framför ett hus med klosterlikt utseende. En stor skylt gav mig upplysning om byggnadens bestämmelse: Hotell Orfila. Åter och återigen Orfila!
En hop sjömän från de i hamnen liggande alexandrinska skeppen hade förenat sig med dem. Här var atanasianernas huvudstyrka. Av de i Kolyttos boende atanasianerna hade en annan, till talet vida mindre skara samlat sig på toppen av den kulle, som givit detta kvarter sitt namn. Kullen bildade en labyrint av trånga gator, som slingrade mellan höga, ruskiga hus.
Och åter betraktade han Tomas som låg mörkröd av blygsel och icke vågade öppna ögonen, och han kunde icke hindra, att han kände medlidande med honom. Han var ung, han hade kommit in i en eller annan labyrint och icke trott sig kunna finna vägen ut på något annat sätt. Så har han då fastnat för denna gamla utslitna metod... Och så går han och skjuter som en dumbom...
Utan att finna ett svar, förlorad i en labyrint anstränger jag mig för att kunna somna, men då griper mig en urladdning likt en cyklon, den lyfter mig ur sängen, och jakten är i gång. Jag döljer mig bakom väggar, jag lägger mig ner vid dörrkamrarna, framför kaminerna. Överallt, överallt leta furierna reda på mig.
Dagens Ord
Andra Tittar