United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och nu vandrade hon fram mellan moln och dygder ända tills hon kom fram till Sveas mantel. Där hade artisten lagt på ett halvt skålpund karmin i ett briljant veck. I skydd av detsamma slogo de sig ner. Den gamla gnuggade sig i ögonen och spejade dit ner. »Se åt vad det är för nummer på plåten», sade hon! »Åttahundrasex», sade dottern genast.
Om en qvart var patronen hemma inom sin gårds omhägnad. Peltonens hustru stod på andra sidan, vid grinden, och spejade utåt vägen. Hvad ser hon efter, madam? ropade Uninius, vänd till henne. Jag ser efter pojken min, han var med löjtnantens ytterplagg till östra torpet och borde väl vara tillbaka snart, svarade qvinnan med osäker röst. Inte har patron sett honom?
Tovövärdinnan, som bar det vackra namnet Agneta, skulle icke varit kvinna och nyländska, om hon icke begagnat tillfället att anställa en mönstring med de tre av hennes gäster, som ännu höllo sig vakna. En av dem, en lång, mager, äldre man, klädd i brun rock och bruna underkläder, satt tigande framför elden, medan hans kloka och skarpa grå ögon spejade kring med oroliga blickar.
Hon lyssnade, spejade, vädrade, forskade med alla sinnen. Daniel, tänkte hon, Daniel och Valborg. På tå och vilande vid varje steg smög hon sig in i spiltan bredvid kätten. Hon lyssnade vid väggen, vädrade, kände; men se ville hon icke. Hon hukade sig ned, stack handen om spiltgaveln, trevade i kätten. Allt vad hon kände var halm och boss. Och vad hon hörde var fast obegripligt.
Räfsjöarne lågo i solglans för våra blickar, men vi spejade förgäfves efter fiskarhyddan.
Hon hade ofta upprepat dem i hemlighet för sig själv i sin budoar, på torget, då hon mellan palankingardinerna spejade efter den unge föreläsaren i något mötande prästtåg, i kyrkan, där hon från sin läktare betraktade honom, när han uppläste söndagens evangelium. Det låg också mycken ömhet och halvförborgad segerglädje i tonen, varmed de yttrades.
Lyft upp dina ögon till höjderna och se: var lät du icke skända dig? Vid vägarna satt du och spejade efter dem, såsom en arab i öknen, och ohelgade landet genom din otukt och genom din ondska. Väl blevo regnskurarna förhållna, och intet vårregn föll; men du hade en äktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas.
I nästa gathörn stod han åter framför mig med utsträckta armar som en fågelskrämma. Då vände jag och sprang i kort galopp nedför gatan; jag mötte en tom bil, den tog jag, stod på trappsteget och spejade medan jag gav adressen, kröp in och kom rakt i famnen på honom. Då förstod jag, att fan var lös och gav mig godvilligt. Han bet mig i nacken, den gamle fulingen.
Gutten satte sig på långbänken, spejade med flyktig blick bort öfver bäddarne; de upphängda klädningarna fångade hans uppmärksamhet, och han tycktes grubbla starkt öfver meningen med dess draperier, dock utan att kunna lösa gåtan. Flyttade han så blicken till våra öppet gapande renslar, och hans ställning liknade en kycklings, som djupsinnigt betraktar det äggskal, som varit hans vagga.
Och mycket riktigt körde han huvudet tvärs genom granrishäcken och fick skråmor i ansiktet. Men där ute på vägen stod Gusten Sörman och spejade ned över staden. Vad tusan gör du här? frågade Abraham. Gusten bleknade han hade lätt för att blekna, när han blev skrämd. Abraham höll undan grenarna och Gusten smög sig nätt som en katt in i trädgården.