United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Orden hör han, som emellan vågens Bränning seglarn från den strand, han lämnat, Hör ännu ett vallhorns sista toner, Och han suckar, och hans blickar söka Som af blygsel marken, tills ånyo Stormens andar vakna och hans läppar Ljudlöst tolka deras mörka maning: "Dmitri, svage, skräms du af en aftons Ljusa stillhet, af en värnlös kvinnas Bleka kind?

Det liknar vad ynglingen känner, som hör framtidens segerlöften sjunga i svallande blod. Ja, det liknar kanske mest den tysta framtidsro, som lever hos den man, i vilken ynglingen aldrig dött. Det låg djupt i min själ som hemlängtan, och det dröjde i decennier, innan jag kunde lyda dess maning.

"Det träffar stundom sällsamt", han talte; "af hvilken fläkt Fördes till ditt öra min maning, gubbe, Samma stund, när öfver min läpp den hann? Dock du kommit, det är nog. Besvara Vill till lön jag din fråga nu: Jag har visat lifvet den väg, det tagit, Och mitt råd har seger, och gudars ej. Se dig om, det är mitt land, du skådar. Var det sådant, jag ej var?

Välan, här är er penna, sätt er, skrif Ett kraftigt bud, en maning nu till dem: Att den skall tryggad bli till gods och lif, Som återvänder hem; Men att, om någon brottsligt håller vid Att strida mot sin herre och monark, Hans släkt skall jagas utan nåd och frid Ifrån hans gård och mark. Har ni förstått min mening, ord för ord, skrif!" Han slöt med trotsigt välbehag.

De förekommo henne som en maning att icke tveka, en vänlig viskning från havet, att dess famn stode öppen för att vyssa olyckliga hjärtan till ro. Hon ställde sina steg åt det håll, varifrån den manande sången nådde hennes öra. Utan att vara sedd av någon, stod hon snart en av de breda marmortrappor, som förde till vattenbrynet.

O, att likväl jag kunnat mindre älska dig Och mera följt din maning, när mången gång För maktens falska skimmer du mig varnade! Men höll jag väl för min skull kungaspiran kär? Nej, blott för din; att kunna ge den dig i arf Betryggad, vördad, fruktad, därför stridde jag Mot dig, mot gudar, mänskor, ja, emot mig själf.

Vår själ, hur än hon traktar oförtruten, sig själf, sig själf i evig glöd blott tär. Vår tanke, som oss högt i rymden bär, förgår, som rök förgår med vinden fluten, och viljan är en våg, som faller bruten i formlöshet tillbaka från hvart skär. I vänner, själen är en härlig sång dess höga maning bjuder oss att vinna hvad vi af evigt godt ha drömt en gång. Men stel står öknen rundt kring oss.

Han hördes röfvarn svara: "I denna dag i paradis Skall du ock med mig vara." Hans tredje ord af kärlek är Till lärjunge och moder kär En maning blid och goder: "O kvinna, se, din son är där, O son, se där din moder!" "Mig törstar", var hans fjärde ord; Ack, otack svår, ack, fallna jord! Er skuld, o mänskor, fatten: Den, som er rågat nådens bord, Får ej en droppe vatten.

Själf värderad och kär för älskade barn och för barnbarn, Sitter ni trygg bland egna och minns krigstiderna fordom, Medan en sonson, lärd att skyldra med käpp och marschera, Hvilar sig lätt ert knä och hör er maning att en gång Blöda med ära som ni, om det gäller, för fäderneslandet." Högre syntes den gamle i skymningen.

Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek. I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg, att I icke mer lyden sanningen? Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder. Litet surdeg syrar hela degen.