United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !


Gumman, som såg vart det lutade, gick fram och lade handen varligt hans axel, klappade honom sakta och bad med bevekande röst: Pastorn lilla! vi inte ett lite ord i aftons, innan vi i säng? Tänk gumman, och hennes gosse, som är ute sjön. Ett lite ord, var det ja! Ja! Ge mig boken madam vet var hon ligger i matväskan!

Åh, ni skulle skämmas, talade hon, skämmas ögonen ur er, lätting, att komma hem här sent, se'n ni lemnat eder hustru ensam sjelfva julnatten, sjuk och i ett sådant här tillstånd. Sådan urspegel till karl! Hörde jag inte hvart enda ord ni talte i aftons med den der fabriksslynan.

Alma stod i dörren, leende och strålande i en hvit, af silfver och guld glänsande florsdrägt. ", hvad säger du? Blir du inte bländad?" "Vacker är du. Utomordentligt vacker!" sade John. Men rösten var utan klang, ty han kom i detsamma att tänka huru mycket denna drägt, som blott var ämnad till en enda aftons nöje, måtte ha kostat Alma. Den förra oron fick åter makt med honom.

Bah, jag skulle misskänna dig, om du är olycklig för denna aftons skull, när vi ett år härefter mötas. Släpp min arm, broder! Petros' vilja är starkare än dina muskler, men det är min vilja, som skall kämpa mot Petros' vilja och alla andra liknande viljor. Se, min Klemens, huru lätt jag övervinner dig. Teodoros lyfte Klemens sina armar och bar honom uppför trappan.

Gumman, som såg vart det lutade, gick fram och lade handen varligt hans axel, klappade honom sakta och bad med bevekande röst: Pastorn lilla! vi inte ett lite ord i aftons, innan vi i säng? Tänk gumman, och hennes gosse, som är ute sjön. Ett lite ord, var det ja! Ja! Ge mig boken madam vet var hon ligger i matväskan!

Orden hör han, som emellan vågens Bränning seglarn från den strand, han lämnat, Hör ännu ett vallhorns sista toner, Och han suckar, och hans blickar söka Som af blygsel marken, tills ånyo Stormens andar vakna och hans läppar Ljudlöst tolka deras mörka maning: "Dmitri, svage, skräms du af en aftons Ljusa stillhet, af en värnlös kvinnas Bleka kind?

Han såg sig med en stor knippa nycklar en stålring och skramla med dem i byxlommen, och kommer någon och ber om pengar, och lyfter han förskinnet, skakar högra benet, sticker ner handen i fickan och känner nycklarne mot låret; och plockar han knippan, som när man reder drev, och när han fått fatt i den minsta nyckeln, som går till klaffen, sticker han in den i nyckelhålet, alldeles som med lillfingret i aftons, men nyckelhålet, som sett ut som ett öga med en ögonsten i, blir runt och stort och svart som en bössmynning och över andra ändan av pipan ser han sonens röda sarvöga sikta skarpt, lömskt, som om han ville försvara sitt guld.