United States or Sri Lanka ? Vote for the TOP Country of the Week !
De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många. Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
Det lugn, de därigenom hoppas vinna, hotas ju varje ögonblick, ty naturen öppnar för våra ögon gravar i tusental, oräkneliga varelser med liv och känsla omkomma varje ögonblick.
Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillen dem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar. Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, och andra skola de förfölja.
Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'! Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna. Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.
Vad nu mer är att säga om Hiskia och om hans fromma gärningar, det finnes upptecknat i »Profeten Jesajas, Amos' sons, syner», i boken om Judas och Israels konungar. Och Hiskia gick till vila hos sina fäder, och han begrov honom på den plats där man går upp till Davids hus' gravar; och hela Juda och Jerusalems invånare bevisade honom ära vid hans död. Och hans son Manasse blev konung efter honom.
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila, vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar, ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver; eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Låten mig nu få en egen grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit och begrava henne.» Då svarade Hets barn Abraham och sade till honom: »Hör oss, herre. Du är en Guds hövding bland oss; begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar.
Den är ordnad som en trädgård i smått med en häck av buxbom, ett rosenträd och en kulle med friskt gräs, på vilkens krön växer tätt med penséer. Den är olik alla andra gravar, och över den grönskar en ensam lind. På kullen är en sten, och på stenen läsas orden: »Vår lille Sven». Där sover vår lycka, som en gång var större än andras.
Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogorna och gärna viljen bliva hälsade på torgen! Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och över vilka människorna gå fram utan att veta det!»
Halvårsgamla fläckar stego upp ur schoddyns mossiga gravar, hatten uppblöttes av de för jorden välgörande vårregnen och lade sig i djupa veck över pannan. En kväll jag vill försöka att glömma den kom jag in på mitt aftonställe. Ingen hälsade på mig, ingen plats fanns ledig jag måste sitta i farstun vid kuskarnas bord och dricka absint varför skulle jag dricka konjak? Det var bittert.