United States or Jordan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ett par timmar efter, sedan sköterskan anlänt kom emellertid min hustru in till mig och berättade med strålande ögon, att Sven blivit mycket intagen i sin nya vän. »Du får gärna hjälpa mig, för du är snäll» hade han sagt. Och därmed slöt han sina ögon och låg stilla, som han plägade, med isblåsan sitt huvud, vilket alltid värkte, och de små magra händerna över täcket.

Tao stod ensam sin hylla och grinade som en djävul David stupade kull bland alla kappsäckarna, hans huvud var hett och ryggen värkte. Tao gnolade igen, hans röst var som ett råttpip. Ziri kysste David. Nu ger vi oss i väg, viskade hon. Och de lämnade alltsammans och sprang.

Hon hade bara grälat i ett sträck. Nu såg Stellan Kalle. Djupt nere hos honom låg en misstanke och värkte. Varför kom du inte när du sa tre? frågade han till sist med en trevande röst. Kom! Va menar du ? skulle just ha vatt snyggt om vi sprungit båda samma gång. Vem skulle ha krupit ut å räddat dig.

Det fanns ju intet hopp och ingen tanke trohet. skref hon. Lifsbegär och lifsleda stredo mot hvarandra i hennes bref. Den dagen, han lofvat komma, var det värre än någonsin. Hon vankade fram och åter som ett oroligt, dödssjukt djur. Det värkte i hjärtat som om det skulle brista. Och minuterna drogo sig framåt som ändlösa marter.

Men det var en annan, som också såg, men ej Clara, utan ögonen, som följde henne, och ju mer hon såg, dess mer trodde hon sig se, och det slog sig som en vagel hennes öga, som värkte och rann. Det var några dagar före julafton. Mörkret hade fallit, men månen hade kommit upp och lyste klar över snöhöljda granar, över den blanka viken och den vita marken.

Hon tog sig ytterplaggen och gick ut gick och gick utan att känna spår af trötthet. Det var som hade fysiken ingenting mer att säga, smärtan hade tagit betslet mellan tänderna och jagade åstad. Timme efter timme gick hon; hon kunde ha gått hela dagen utan att känna annat än att hjertat värkte.

Hon föll knä, och fast det värkte att ligga , reste hon sig icke. Kyrkan var full av pilgrimer, och ljusen omkring Eriks silverskrin altaret fladdrade i draget från det trasiga taket, ofta nära att slockna. Från muren bakom altaret hängde de röda och gula flikarna av hans baner.

Kerstin, Kerstin Jag måste tigga henne, måste Det värkte vid hans tinningar och i bakhuvudet. Han satt sammansjunken i trött och likgiltig slöhet. Äntligen ringde det. Han var den siste som gick ur klassrummet. han kom ut i korridoren för att kränga sig ytterrocken, stodo några kamrater och väntade honom. Du va allt djävla fräck, Pitter.

Men det var en annan, som också såg, men ej Clara, utan ögonen, som följde henne, och ju mer hon såg, dess mer trodde hon sig se, och det slog sig som en vagel hennes öga, som värkte och rann. Det var några dagar före julafton. Mörkret hade fallit, men månen hade kommit upp och lyste klar över snöhöljda granar, över den blanka viken och den vita marken.

Svetten rann av honom, ty det var en varm vår. Fru Almblad kom och ut marken med ett glas och en pilsner samt ett uppmuntrande ord. Tänk, duktig du är! Tänk, bra att vi potatis till vintern! Almblad drack pilsnern och fortsatte sitt arbete. Ryggen värkte om nätterna att han måste sitta uppe. Men han satt vanligen med goda kort och det lindrade värken.