United States or Rwanda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han rörde sig, var det inte den lilla japanska husguden, David handlat till sig i en lumpbod i New York? Jag är Tao, sade han. Ja visst, välkommen, Tao! Det vanställda träansiktet grinade, han såg ut som porslin och väggen bakom var blodröd. Nu kom Tao fram till bädden, han höll en kniv i handen, en gammal slidkniv med masurskaft. Han hade växt till storleken av en fullvuxen man.
På plattformen möttes de av hurrande människor som viftade med stora kvastar av astrar och azaleor. Ett svart tempel reste sig bland palmer i fjärran, en skara präster i gula mantlar bildade häck kring Tao och Ziri, som skulle vigas i Mahamkaras tempel. David gick ifrån dem och stannade i lumpboden på etthundratjugonde gatan.
Husen ramlade, taken rämnade och vräkte sig ut över gatorna, granater fräste på torgen, vidare, vidare, fortare, fortare! skrek Ziri. Tao har vaknat, Tao kommer och dödar vår kärlek!
Framför honom stod med ens en liten man av trä, han såg ut som en japansk husgud. Jag heter Tao, sade trämannen, det betyder det högsta förnuftet, som icke kan fattas med förnuftet. David satte sig upp. Där var han ah, det var bara en liten lermodell som stod i hörnet, han såg den tydligt i månljuset nu, hur kunde han nu lade han sig ned igen och stirrade på lermodellen.
Tåget bestod av en enda vagn, så lång, att dess bortre del försvann i fjärran, och där långt ifrån i dunklet kom konduktören. Han var liten som en dvärg, han växte när han kom närmare, det var hans barndomsvän som skjutit sig, han kom ännu närmare och drog sin kniv Juskus-Lars. Sakta som en spindel kröp han inpå dem. Det är Tao, skrek Ziri. Orgeln brusade igen, tåget stannade och de steg ur.
Kom med! pep han gällt, jag skall visa dig all världens härlighet. Han stannade med David på etthundratjugonde gatan. Här var det, sade Tao, fortfarande med kniven i handen, det är en kvinna här som du känner.
Tao stod ensam på sin hylla och grinade som en djävul David stupade kull bland alla kappsäckarna, hans huvud var så hett och ryggen värkte. Tao gnolade igen, hans röst var som ett råttpip. Ziri kysste David. Nu ger vi oss i väg, viskade hon. Och de lämnade alltsammans och sprang.
Han låg och stirrade på den gamla gravhögen och såg hur jorden öppnade sig. En man steg upp ur graven, skakade leran av sig och stirrade med blinda ögon rakt mot solen som just steg upp röd bakom Baddobergets svarta åsar. Det var Tao, han liknade en finne och höll en slidkniv i handen. Men han var klädd i en grå vadmalsjacka, becksömsstövlar med näversulor och knivbälte med hornknappar.
Så släppte han slidkniven, vars skaft blev för grovt för hans lilla trähand. Ziri! ropade David till flickan, Tao sover igen, Tao är bara en gud! Då tog Ziri och ställde upp honom på hyllan igen där han stått innan David köpte honom. Men nu får vi skynda oss innan min man kommer in, sade Ziri, men ännu var hon bara sexton år, tåget går inom tio minuter, sade hon, men tag mig först!
De gick in, det var i samma hus han köpt Tao, en sexton års flicka stod bakom disken och klinkade på en gråmålad gitarr och sjöng den gamla “Old Robin Gray“: Young Jamie loved me veel an’ sought me for his bride but saving a crown he’ad naething else beside Under tiden dukade Tao te i rummet innanför. Fönstret stod öppet och tonerna av en orgel strömmade in från huset mitt emot.
Dagens Ord
Andra Tittar