Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 maj 2025
Ibland följdes hon av sin kusin, men han blev snart trött vid detta enformiga nöje, förstod icke vilken tjusning det beredde henne. En morgon, just då hon med släpet av sin ridklänning i handen långsamt steg nedför den stora trappan, såg hon en främmande man stå och hålla hennes häst vid betslet. Det var tidigt på morgonen knappt mer än fem.
Såsom en stad vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man som icke kan styra sitt sinne. Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära. Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi. Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
Si, mor är inte karl till att förstå att lånet är liksom betalning för arbetet, en har här uppe J. A. Broms' gamla droska skramlade vidare. Fabrikshästen höll sig vid vägkanten, tog betslet mellan tänderna, grinade och snappade efter nyutsprucket löv. Nå, hur blir det? frågade Ohlsson. Vi lär ju ska få både vatten och avlopp? Troligen. Doktorn ställde till med ett himla väsen i hälsovårdsnämnden.
Där var redan torr ved upplagd i en trång rundel med en ingång på ena sidan. De tvungo hästen att stryka baklänges in i rundeln och satte sedan igen ingången med ved ända upp under betslet. Därefter gav bryten hästen ett hammarslag i pannan, så att han stupade på knä, men veden stödde det dräpta djuret på alla sidor, så att det icke kunde falla. Därför satt Soldis alltjämt lika upprätt i sadeln.
Innan han hunnit till det sista huset, kom han dock tillbaka och grep hästen vid betslet och ledde honom framåt med bestämda steg. Jag visste med mig, att i dag skulle vi åtminstone inte bli alldeles utan lön, sade han. Men låt nu mig styra. Hittills har det varit jag, som fått gå tigande bakefter.
Nära fjorton dagar varade resan på de eländiga vägarna, som nu på vintern voro i sitt värsta tillstånd; på mångfaldiga ställen måste de stiga ur och gå långa sträckor. När Edmée blev för trött av att sitta stilla i vagnen, fick hon ibland sätta sig på sadelknappen hos Monsieur de Châtillon och rida ett stycke, eller han gick vid sidan av och ledde hästen vid betslet, när vägen var för svår.
Anrättningarna lämnades orörda på bordet, och vuxna män satte sig ned till att gråta. Handeln, som knappt ännu hade begynt, stannade alldeles av vid bodarna. Köpmännen från Gandvik togo sina hästar vid betslet och gömde sig undan med sina sköna trälinnor.
Hon tog på sig ytterplaggen och gick ut gick och gick utan att känna spår af trötthet. Det var som hade fysiken ingenting mer att säga, smärtan hade tagit betslet mellan tänderna och jagade åstad. Timme efter timme gick hon; hon kunde ha gått hela dagen utan att känna annat än att hjertat värkte.
Dagens Ord
Andra Tittar