Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juni 2025
Men då med bössan jag smög mot planket och ärnade skjuta, Smög min syster, hur ledsen jag än knöt handen och bytte, Ständigt i spåren och bad: 'Låt vara dem, rubba dem icke, Skona de arma fåglarna, broder, skona för min skull! Så hon bad, och då snart hon märkte, att böner ej hulpo, Ropte hon, klappade händerna hop och skrämde dem ständigt. Märk dock, hur ömsint var hon ändå?
Och vägen hade dragit ut sig i det oändliga, kamraterna hade fallit från, men den lille snusbrune fortsatte oförtrutet från olycksställe till olycksställe. Alltid lika glad att hjälpa, alltid lika fumlig, lika hånad, lika omöjlig. Alltid samme lille hjälpsamme Pelle-Jöns. Men en Pelle-Jöns utan skratt, med ett orubbligt, ömsint allvar i sitt hjärta.
Han skall tänka på att när han var ett litet, mycket litet barn, såsom han tvivelsutan varit, så hade det antagligen nu icke varit mycket med honom om han saknat modersmjölken eller om icke tilläventyrs en ömsint kvinna räckt honom den lilla flasknapp, tack vare vilken icke så få människor nått en nästan mogen ålder.
JULIA. Och sen hans ton mot er, hans hela sätt v. DANN. Det kunde något höfligare vara. JULIA. Ack, onkel, tröttna ej ändå, var huld, Var vänlig allt ännu, följ blott ert hjärta. Ni är så ömsint, ni är god som guld. v. Heda! Du är förgjord, du yrar, snärta. JULIA. Det måste fram, jag säger det med smärta: Han rår ej för sitt sätt, det är min skuld. v. DANN. Din skuld? Nej, detta blir för galet!
Gapa inte! Du får hela Mysingen i magen! Spreta inte med fingrarna! Ligg stilla! Du sjunker inte! Kruka! Anna-Clara sprattlade som en ljusbrun groda i vattnet, och slutligen tog hennes fader, som är ömsint, och halade upp henne. Och så klädde hon sig, och så sprang hon i land och berättade för alla människor, som inte varit närvarande, att nu kunde hon simma.
De, som stodo närmast, ville nu också gripa fatt i jarlen, men Folke Filbyter fick då en ömsint brådska att föra honom ned från högen. Han slog sina breda, fast redan något orkeslösa armar om honom för att värna honom, men med låtsat våld. Och högt sade han: Gå bort härifrån, jarl! Gå till din avsatta herre. Här har du inte längre någon rätt att vara.
Jag fruktar, att det, som till sist grämer mig mest, är att tillfället glidit oss ur händerna... fast nog minns också jag med ömsint vemod den lilla mön, som vi lekte med i skogen. Ära, ära, det är ändå en rätt lösen för två väringar som äro på vandring till konungens hird. Din sorg är så olika mot min, broder, svarade Hallsten. Och sedan talades de icke vid under hela vägen.
Dagens Ord
Andra Tittar