United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Byggnaden var nära sin fulländning och glänste med praktfulla pelarrader i solens sken. Arbetet hade i dag varit plågsamt till följd av den tryckande värmen. Och i dag var det på samma gång den strängaste av alla uppsyningsmän, som vakat över det. Denne man var icke hedning, utan kristian, men kristian av den homousianska bekännelsen.
Han såg ännu den dödes grinande ansikte med dubbelhakorna. Han tog upp lampan och lyste på sitt eget ansikte i en liten spegel som hängde bredvid fönstret. Hade han redan åldrats? Var det där David Ramms ögon som stirrade så plågsamt mot honom, odågans ögon och slappa, sorgsna drag! Nu bad far därinne, Herre Kristus, fräls mitt barn, sade han nog.
Allt detta kom för henne nu. De hade varit långa dessa elfva månader, sträfsamma, glädjelösa, så annorlunda mot det hon förestält sig. Hon var egentligen icke lycklig, det liksom formulerade sig för hennes tanke, det som hon känt som ett obestämdt, plågsamt tryck, någonting som hon förskylt, men omedvetet, någonting som var ett straff, hon visste ej hvarför. Men nu just kom hon på det.
Hon fann Madame Bonaparte förtjusande: graciös och älskvärd; och när hon, så fort som möjligt, drog sig tillbaka från hennes närhet, var det med en känsla av så plågsamt missmod, av så häftig och hopplös förtvivlan, att hon måste bita sig i läpparna och göra det yttersta våld på sig för att icke brista i gråt.
Äfven detta tillstånd, att lefva så här utan själ, att vara som i sömn eller yrsel, var mycket plågsamt; gerna skulle hon utbytt äfven det mot hvilket annat som helst, men ändå inte mot de förskräckliga synerna. Om hon visste att de skulle komma, skulle hon hellre kasta sig i en vak. Hellu stackare såg allt efter litet på henne; hon förundrade sig säkert öfver att hon ingenting sade.
Innan man hann räkna pengarne och rädda sin värdighet, var han försvunnen i folkhopen och ute på gatan. En timme senare sutto de båda i en tredje klassens kupé på godståget till St. Petersburg. Hon var ombunden med en duk om pannan, den andra svarta ylleduken dolde för öfrigt hela hennes ansigte. Hon kunde knappt stå af smärta, att sitta var lika plågsamt.
Med en rodnad så plågsamt djup, att den nästan var i ögonen fallande, blev hon av värdinnan föreställd för hans hustru och moder samt för hans svägerska, Madame Joseph systrarna voro redan upptagna av dansen.
Hennes sinne var i jäsning, Lena hade gjort ett ytterst plågsamt intryck på henne, denna råa naturmänniska inverkade lika antipatiskt på det bortskämda hufvudstadsbarnet, som om hon varit en chimpans eller något annat apartadt väsende i ett menageri, och detta intryck minskades ingalunda af den sista hälsningen.
Hon gick fram och drog Maglena, som betänksam stretade emot, med sig fram till platsen, där hon åter slog sig ned med armarna smeksamt slutna om det främmande, stelt blickande barnet. "Håller du af lilla Sylvia något", frågade hon med vek stämma. Maglena rodnade plågsamt. Hon kände sig ohyggligt illa till mods då hon inte hade en aning om hvad detta "håller af" skulle betyda.
Redan då man från någon af tvärgatorna viker in på den gata, der det stora huset är beläget, inandas man den lukt af orenlighet, som vanligen omdunstar de platser, der fattigdomen har sin härd. Och ju närmare man kommer, dess mer intensivt och plågsamt intränga de osunda miasmerna i andningsorganerna.