Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Bortom land och sjöar. Hvar är kyssen? Ack, blott i min längtan! Ax vid ax på åkern vagga, Korn vid korn i axen gömmas; Så hvart flyktigt ord, du fällde, Växer i mitt trogna hjärta. Grymma, otacksamma gosse, Odlarn går att bärga tegen, Men du sår blott, du, och skörden Lämnar du åt himlens fåglar, Lämnar du åt snö och vindar.
Då talte Afer, en af landets domare: "Med svärd förgör den stolta; endast svärdets kraft Kan kufva kristne, hvad ej eld, ej bölja kan!" Och så blef stadgadt, att hon skulle dö för svärd. Men Agnes, anande att stunden kommen var, Såg opp, såg himlens portar öppnas, såg i ljus Sin älskling sittande på Fadrens högra hand.
KATRI. Min son! HERTIGEN. Hvem var det? OLOF KLAESSON. Klaesson Fleming. HERTIGEN. Det blir på denna jord din sista bragd! OLOF KLAESSON. Det var en nyhet, känd förr'n den var sagd! KATRI. Uppvakna son! Han står för himlens dom! KATRI. Det var min skuld! Död! Krossad är jag här. Min son! O, tag mig, tag mig med i döden! HERTIGEN. Så ville jag ej ändra dina öden.
Ho är alsvåldig dock som Han, en Konung öfver alla; In för Hans anlet solar dö och himlens stjernor falla, Han byggde jordens fasta grund, Han den på ingo ställt, Och fästet med dess skyar spänt derofvan som ett tält.
"Lilameha, du unga, också på den gamlas lockar hvilar kransen vackert, blott glädjen blommar i hennes hjerta!" Elas frågor. Hon var ännu icke född, men hon stod vid himlens rand, nyfiket blickande ned på jorden, der hon skulle börja sin bana, och skakade på vingarne, otålig öfver hvad hon såg.
Att oftare träffas i Rue du Bac kunde det ej vara tal om det var ett himlens under, att det kunnat gå så lyckligt en gång. Nej, Edmée måste komma till honom, till Tuilerierna.
Vi därför länge sprakade tillsamman och kände ej hvarandra als igen, till dess du hastigt mig om halsen for och ropade mitt namn. Och det blef afton, förrän vi skildes af, och himlens stjärnor bevittnade vår vänskaps varma ed. OLOF KLAESSON. Och troget ock skall denna eden hållas. Snart komma storm och strid, då pröfvas den: då vet du hvar du har en trofast vän.
I himlens namn ... broder ... kom ihåg, att det är Petros' vilja ... kom ihåg, att du gör mig olycklig ... jag ville räcka dig en dryck vatten ... och du vedergäller mig på detta sätt! Du misstager dig, Klemens. När du hastade efter vatten till den försmäktande, var det icke i hopp om vedergällning.... Men du gör mig olycklig.
Ehvart mitt öga vänder sig, Det möts af dina under; De träda fram förutan tal, Så fjärran från som nära, Från himlens spets, från djupsta dal Om dig de vittne bära, Förkunnande din ära. Bepröfva mig, o Gud, och se, Hvad mina tankar mena! Din djuphet mäta icke de, Den mäter du allena.
Min tunga bränner, mina fötter blöda, Jag dignar ofta, då han är som närmast, Och drömmer under dvalan, att min barm Är full af törnen, att mitt hjärta stinges Vid hvarje slag. Det är en dröm. HAN. Håll opp! HON. Den vederkvicker mig likväl, och snart Är dvalan slut. HAN. Håll opp! Du talat nog Att jaga lugnet bort från himlens salar. Slit ej mitt hjärta sönder; det är sjukt Som ditt.
Dagens Ord
Andra Tittar