United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
*Sista skurn af serlaregnet.* Det regn, som i Palæstina faller kort för än hvetet mognar, hvilket der sker om våren, kallas serlaregn i Bibeln; i motsatts mot arlaregnet, som faller om hösten. Serlaregnet, ehuru det blott varar en par dagar, ofta blott en par timmar, är högst nödigt för växtligheten. *Hvar bäck en bölja bär.*
Är stranden min, är böljan min också och mitt, Hvad denna bölja hyser. Här fanns snäckan; min Alltså den var. Jag tog den, och den gamle här Medgaf mig dess besittning ren, som billigt var. Då kommer plötsligt, skamförgäten, ynglingen, Inblandar skägglös sig i männers sak och tar Ifrån mig, hvad hans fader erkänt vara mitt.
Den, mig åter kallar huggormsvresig, Kring hans hjärta må sig ormar linda, Vistas i hans lockar öfver sommarn Och uti hans sköte öfver vintern! Den, mig drömsker kallar och försufven, Skall i nio år, vid sjukbädd bunden, Tynande af ingen sömn förfriskas." Donau, Donau, lugna vatten, Hvi så grumlig är din bölja? Skulle någon hjort kanhända Med sitt horn din botten rubbat?
Vid Zetinjas djupa, svala bölja Satt i dryckeslag en skara hjältar, Och en vacker flicka bjöd dem vin där. Men när bägarn hon åt någon räcker, Fattar han, i stället för pokalen, Hennes hvita hand att henne famna.
Du, som, flarnet lik På vindomsusad bölja, byter härskare, Du, eller jag, som delar Backosplantans lott Att lyftas och att falla ned med samma stam? Ej är den tid förgäten, när för Telamon, Vår kung, du kröp och för hans segerstolta son, Sköldbärarn Ajas, hyckelödmjukt böjde dig; Ej glömd den är. Då var du fattig, jag var rik.
Där såg jag er, o mina barndomsdagar, Med edra klara solar och ert lugn, Då tanken än ej visste af sig själf, Ej flugit ut ännu att fåfängt söka, Lik Noachs dufva, någon grönklädd strand, Men gungade i drömmens trygga ark På lifvets vida, bottenlösa bölja.
Hon samma blommor ser marken hölja Och samma skördar för vinden bölja, Och skogen klädas i samma skrud, Och luften fyllas af samma ljud, Och samma dofter dig deri höja, Ja samma skyar ännu der dröja. Andra Half-Choren.
Långt från Morven ditt blåa öga Slog mot dagen du, vaknande, opp. Ej en kvinna, men hafvet Åt Morannal hans dotter gaf. Kanske höjdes af vårens vindar Säll en bölja mot morgonens sol, Sjönk tillbaka och födde Dig ur skimrande skummets ljus." Lätt mot ynglingens panna förde Hafvets flicka sin leende läpp: "Mig dock är du en broder; Kan jag blifva en broders brud?
I blommor Har naturens vår sig klädt, sen vinter Öfver hennes hjärtas vår sig lade; Och hon gömmer nu sin sorg i skuggan Af en löfrik häck vid samma bölja, Där hon femtonårig fordom ofta Speglat sina morgonljusa löjen.
Och tystnad rådde en minut, Han såg kring nejden som förut Från kullen, där vi stannat; Då tog han ord, då brast han ut: "Ja, yngling, här från denna strand Du ser ett stycke af det land Som fosterland du kallar: Skönt som vid Virdois sjöar här Är det kring Saimens tusen skär Där Vuoksens bölja svallar, Där Imatra i skum sig klär.
Dagens Ord
Andra Tittar