Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
Lunden grönskade, fågeln sjöng, Och ditt kärleksfulla tempel Var den doftande kullen. Minns du famnen, som slöt dig där? Minns du hjärtat, som sökte dig? Minns du än den kyssbetäckta Läppens domnande eder? Då, när öga i öga såg, Känsla speglad i känsla låg, Då var tid att vaka, hjärta, Nu att slumra och glömma. Sof, oroliga hjärta, sof, Glöm, hvad världen har ljuft och ledt!
Derborta har ovädret koncentrerat sig i en tjock, grumligt violett molnvägg, som kantar horisonten. Bakom dess tunga draperi står solen och glöder. Man skönjer den som en svag skiftning i ljust, en rundel utan konturer, speglad i den mörka vattenytan som ett nästan omärkligt skimmer.
Hur dånar stormen bland asp och lind Och stör ej en gren, ett löf? Det moln, som följde din strand, Moskva, Nu störtar det ned till dig, Nu når det bryggan, som speglad hvälfs Högt öfver din böljas djup. Hvad sken! Ur dunklet en guldsmidd vagn Framljungar i ljus på bron, Som viggar blixtra jockejer fram Och eldiga hingstars glans. En furstlig skara den skimrar nu.
På silfvermolnets kant satt aftonstjärnan, Från lundens skymning frågte henne tärnan: "Säg, aftonstjärna, hvad i himlen tänkes, När första kyssen åt en älskling skänkes?" Och himlens blyga dotter hördes svara: "På jorden blickar ljusets änglaskara Och ser sin egen sällhet speglad åter; Blott döden vänder ögat bort och gråter." Vill du veta, skälmska flicka, Hur om hösten vakor fångas?
Dagens Ord
Andra Tittar