United States or Brunei ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lunden grönskade, fågeln sjöng, Och ditt kärleksfulla tempel Var den doftande kullen. Minns du famnen, som slöt dig där? Minns du hjärtat, som sökte dig? Minns du än den kyssbetäckta Läppens domnande eder? Då, när öga i öga såg, Känsla speglad i känsla låg, Då var tid att vaka, hjärta, Nu att slumra och glömma. Sof, oroliga hjärta, sof, Glöm, hvad världen har ljuft och ledt!
När bragefullet därefter blev framburet, tömde Blot-Sven hornet i ett enda långt drag och gick fram till Frey, som nu låg på en bår, färdig att bäras tillbaka in i hovet för att uppstå. När han hade blodbestänkt de kringståendes ansikten, händer och kläder, höll han över Frey den heliga kvisten den sista, som grönskade i tiden. Jag hör världskvarnens dån i Nidarfjället, sade han.
Och det hade ingen beräknat, ehuru man väl visste, att boskapen knappt var tillräcklig för att hålla i stånd den jord som fanns. Men arrendatorn gick lös på skogen med sina odlingar, som bara bestodo i att hugga och hacka, och så ta en havreskörd mellan stubbarne, som snart grönskade upp som aronsstavar. Och samtidigt föllo kreaturen i sin, oxarne magrade och gårdens bestånd var hotat.
När nu Mose dagen därefter gick in i vittnesbördets tält, se, då grönskade Arons stav, som var där för Levi hus, den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar. Och Mose bar alla stavarna ut från HERRENS ansikte till alla Israels barn; och de sågo på dem och togo var och en sin stav.
En tårbegjuten ros hon bar, Ett minne, som jag skänkte där. Hon trodde, att jag fjärran var, Och jag var henne dock så när; I närmsta buske gömd jag låg Och tårades och såg och såg. Där stod en björk från fordomtid Och grönskade och växte fritt; Den bar min flickas namn, bredvid Bar den i ljusa barken mitt. Tätt till hvarann jag båda skar En afton, då jag ensam var.
Rönnen, strandalen och aspen grönskade, knoppades och blommade på höjder och sluttningar, den vilda rosen doftade, och när sedan en del af skogen omordnades till park och kaptenen planterade bok och lind, gick väl den första trädsorten ut, men den andra grodde, slog rot och växte upp samt blef stor och väldig. Då för tiden var den västra delen af ön åker och äng.
Och det hade ingen beräknat, ehuru man väl visste, att boskapen knappt var tillräcklig för att hålla i stånd den jord som fanns. Men arrendatorn gick lös på skogen med sina odlingar, som bara bestodo i att hugga och hacka, och så ta en havreskörd mellan stubbarne, som snart grönskade upp som aronsstavar. Och samtidigt föllo kreaturen i sin, oxarne magrade och gårdens bestånd var hotat.
Snart förvandlades skolsalen till en grönskade skog. I morgon skulle här blifva fäst för söndagsskolbarnen, och många vänner till de unga hade sändt hit de julgranar, som deras egna småttingar hade plundrat. Lärarinnan, en vänlig medelålders kvinna, gick liksom en god julfé omkring i salen för att ordna allt, som i morgon skulle pryda de vackra granarna.
Våren kom, snön sjönk, skogsbäckarne började sorla, Isen på träsket bytte sin färg, och i glittrande strimmor Öppnade sunden sig ren, och vattenfåglarna hördes. Genast såg man den gamle också. Allt längre och längre Kunde han styra sin färd, hvar gång han syntes ånyo, Tills att af hinder ej mer han stängdes och lätt i sin julle Rodde som förr kring uddar och skär, som grönskade åter.
Glad åhörde enhvar den raske Mattias från Kuru, När han sin bragd förtäljde, och lätt framskrunno de alla. Fjärde sången. Redan i öster rodnade vintersolen, och redan Nådde de ifrande skyttarne ön, som, med granar bevuxen, Grönskade opp ur snön och åt älgarne skänkte en fristad. Sex skidlöpare ordnades strax att bilda en skallgång, Medan i valda försåt sig skyttarne satte i hållet.