United States or Cayman Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Under den nattliga branden i lunden hade han kämpat med lågorna för att rädda en sista kvist från det heliga trädet, som ännu länge fortfor att lysa med sin grönska mitt genom elden. Han räckte den med en mörk besvärjelsesång till Blot-Sven, som ställde sig mitt i hovet vid den upphängda kitteln. Blot-Sven rörde om blodet och mjölet med kvisten. I en annan kittel kokade köttet.

Men vid trädets topp i fallet Möta falkarne hvarandra, Öga blixtrar vildt mot öga, Och mot vinge klappar vinge. Och en blodig strid är börjad Mellan falkarne i flykten; Ingendera unnar bytet Åt den hotande rivalen. Men från kvisten, där hon sutit, Skyndar, skrämd af dånet, dufvan; Nära, nära är förföljarn, Och den kända hyddan fjärran.

Skogens blomma, markens fägnad, Som grenen har din boning Och kvisten har din gunga, Gnaga trädet, bit kotten, Medan jag min båge spänner Och iordningställer pilen. Nu mig göres lust i hågen, I mitt hufvud bor en tanke, Lust jag har att börja runor, Laga mig tillreds att sjunga.

Och ogärna, med långsamma fjät nedstiger jag till smärtornas och dödens, de sömnlösa nätternas och demonernas dal, där min lilla Beatrice väntar mig och misteln, som jag hade lovat henne; den grönskande kvisten, som växer mitt ibland snön och egentligen borde avtagas med guldskära.

När bragefullet därefter blev framburet, tömde Blot-Sven hornet i ett enda långt drag och gick fram till Frey, som nu låg en bår, färdig att bäras tillbaka in i hovet för att uppstå. När han hade blodbestänkt de kringståendes ansikten, händer och kläder, höll han över Frey den heliga kvisten den sista, som grönskade i tiden. Jag hör världskvarnens dån i Nidarfjället, sade han.