Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 maj 2025
Inför denna fråga har mången af Kalevalas och Lönnrots vänner bäfvat, men Lönnrot sjelf deremot aldrig. "Den ordning", säger han, "i hvilken runosångarene sjelfve sjunga sina runor, är väl ej alldeles att förbise, om jag ock ej vill fästa alltför stor vigt dervid, såvida de deruti mycket afvika från hvarandra.
Jag har varit i gårdar, där var trälinna hade en påse på ryggen, och i var påse skrek det ett barn. Så brukar det gå till här sunnanskogs. I min stuga får trälkvinnorna nöja sig med halmen. Vi menade också bara, att du skall låta henne sitta kvar i gropen, så att ingen behöver röra vid henne. Vill hon taga sig upp, känner hon nog runor, som hjälpa henne lika bra som någon stege.
Utmattad som han var, började han darra, när Jakob kom tillbaka för att hämta barnet. Gossen är ännu så späd, att han suger ur horn, stammade han och lade tjurhornet mellan fingrarna på gossen. Det heter Månegarm och det är runor på det, men i dina händer ha de nog ingen ond makt, Jakob. Om du skakar på hornet, kan du känna, att det ännu är fyllt med mjölk.
Men i främsta rummet hade Topelius d.ä. med sina från folkets läppar upptecknade runor visat, hvarifrån hörnstenarne och grunden borde tagas icke endast för poesin, utan för hela literaturen i detta ords rätta betydelse. Sålunda erbjödo då våra literära förhållanden äfven några hugneliga och direkt uppmuntrande sidor. Voro ej v.
På Finlands ständers vägnar talade Snellman, på universitetets Topelius; under Pacius' ledning sjöngo studenterna med Topelius' ord: Fjärran tid skall hans runor stafva, natt skall icke hans namn begrafva, ok skall icke hans folk förslafva, seger skall ur hans aska gro. Nio sånger. Första sången. Aftonvarden var nyss fulländad i torpet.
Det stod på ulvtassar av järn och var ristat med många runor, och det sades, att det fordom hade tillhört dvärgarna. Inge trodde, att det gav tur på jakt, och Julia, att det skänkte lycka i kärlek. Jarlen återkom nu från skogen, och på ärmen av den svarta kåpan låg ännu litet gles snö, som fallit från grenarna.
Skogens blomma, markens fägnad, Som på grenen har din boning Och på kvisten har din gunga, Gnaga trädet, bit på kotten, Medan jag min båge spänner Och iordningställer pilen. Nu mig göres lust i hågen, I mitt hufvud bor en tanke, Lust jag har att börja runor, Laga mig tillreds att sjunga.
Schröter blifvit så intagen af våra runor, att han till tyskan öfversatt en hel del af dem. Dessutom hade v. Beckers språklära i sitt. Äfven hade Sjögren vid denna tid begifvit sig på sin långa forskningsresa, om hvilken då och då anlände underrättelser och som Lönnrot och några andra torde hafva följt med intresse.
Men om i hjältars land, i sena framtids år, Hans bragder blekna bortför större minnen, Om vid hans namn ej mer ett hjärta eldadt slår Och enslig, obesökt, med nötta runor står Den graf, hvari han göms, den trogne finnen; Då har hans lof, hans ära än ej dött, Då skall hans ande ila öfver hafven Med stolthet till det land, som honom födt: Här glöms han aldrig, här har för sitt folk han blödt, Här skall han lefva, om ock där begrafven.
"Hafvet svallar vredgadt, stormen ryter; Men I bjuden, och vågen sänks, Hafvet lyder, hafvet, som flottor slukar, Har ej makt att svälja ett hjälplöst barn. Jag har lärt er känna, ej jag blyges Att mig böja för er en gång. Mätt jag är på lifvet, och jordisk storhet Är mig ringa vorden. Jag går till er." Så han sade, och med svärdet stilla Skar han runor i ärrigt bröst.
Dagens Ord
Andra Tittar